Sjuk höna?

Ni får hålla tummarna för Kajsa! Hon är i stort sett som de andra men har ett tag verkat lite sävlig och de senaste dagarna tycker jag även att hennes stjärt pekat lite horisontellt istället för upp plus att jag tycker hon går lite, lite bredbent. Och har diarré… Jag kände under kloaken och jag tycker det verkade svullet så jag ringde Distriktsveterinärerna Halmstad igår och rådfrågade. Han kunde förstås inte säga vad det var men sa att det kunde vara bra att låta henne stå i hög luftfuktighet och varmt och vara inne över natten.

Etersom hon var smutsig baktill badade jag underkroppen med ljummet såpavatten. Och så har jag kört duschen på det varmaste ett tag med henne i ‘badkaret’ inne i duschkabinen för att öka fukten i luften samt hällt upp vatten här och var. Jag tycker inte det stämmer helt på äggledarinflammation, men veterinären sa att de inte alltid får alla symtom. Så, usch, inte roligt! Av det jag läst tycker jag mer det verkar vara nåt vätskefyllt, kanske bukhinneinflammation. Tyckte det var jobbigt att han inte kunde skriva ut nåt recept via telefon vi kunde ta över helgen. Får kanske åka in till Kungsbackas distr.vet nästa vecka, även om de inte är så bra på höns.

Hon har ätit men ingen jätteaptit men hon har druckit mycket. Jag frågade om det fanns nåt jag kunde ge henne och veterinären tyckte multivitamin var bra. Det hade vi inte hemma men istället letade jag fram lite av varje av det nyttigaste jag kunde hitta i köket och blandade ner i vattnet – vitlök, apelsin, honung och nässelpulver. Och så har hon fått tomat, ris, majs, sallad, vetekli, havregryn, chiafrön, solrosfrön och lite hirs.
Hon får sova här i badrummet i natt med, kändes säkrast. Hon har nu lagt sig tillrätta och verkar finna sig i arrangemanget. Fortsättning följer!

Höns i villaområde, javisst!

Det är populärt med höns! Allt fler vill gärna se ett par sprättande glada hönor gå omkring i villaträdgården. Kanske börjar synen på höns äntligen förbättras! Det känns faktiskt som att statusen höjts lite – från slit och släng till personliga individer. För visst kan man lika gärna se höns som man ser på en kanin eller annat husdjur! Och visst kan man bara ha dem som sällskap om man vill, keliga är många också 🙂 . Får man dessutom egna ägg är det ju toppen att slippa köpa ‘industriägg’ från hönor som inte mår bra. Och vill man inte ha äggen själv finns det alltid nån annan som gladeligen köper ‘lyckliga ägg’.

Jag såg en artikel i GöteborgsPosten igår om att det nu är fritt fram att ha höns i villaområden. Så du som vill ha höns men bor tätt, kolla upp detta! Man behöver inte bo på landet eller ha stor trädgård. Men bestämmelserna kan förstås skilja sig mellan olika kommuner, i vissa fall krävs tillstånd. Jag kopierade delar av artikeln här nedan, hela kan du läsa om du klickar på länken.

”Sedan februari 2013 behövs inget tillstånd ens inom tätbebyggt område. I dag finns inget som hindrar att du skaffar höns även om du bor i stan. Tidigare fanns en lokal föreskrift i Göteborg som innebar att det krävdes tillstånd för att ha höns inom område med detaljplan. Men i och med ett kommunfullmäktigebeslut 31 januari 2013 upphävdes de lokala föreskrifterna, och i dag krävs inget tillstånd alls. En del kranskommuner har också tagit bort föreskrifterna medan andra har dem kvar. – Vi kan ingripa och ställa krav om det blir en olägenhet. Men det är ovanligt att det uppstår problem. Det ska ganska mycket till och vara mer än en tillfällig störning, berättar Andreas Severinsson, chef för hälsoskyddsenheten vid Göteborgs miljöförvaltning.

Han råder ändå att börja med att prata med grannarna och kolla läget. Bor du i bostadsrätt, kolla föreningens stadgar.”

”Olika raser har förutom olika utseende olika temperament och härdighet. Lantrashöns klarar ofta kalla vintrar och sjukdomar bättre. Väljer du en gammal lantras hjälper du till att upprätthålla en levande genbank. Svenska Lanthönsklubben bildades 1986 och arbetar just med att bevara och föröka lantraserna. 

Vill du komma billigare undan och samtidigt göra en god gärning kan du köpa ”kasserade” höns från en stor äggproducent – de kan fortfarande lägga ägg i flera år. För äggproduktionen är tuppen inte nödvändig, däremot blir det inga kycklingar utan tupp. Han brukar även ha en lugnande inverkan på flocken, varnar för faror och letar upp mat.”

Skönt att de klargjorde detta med tuppen och äggen, hi hi! Många som missat detta 😉 …
Det med grannarna är viktigt, i alla fall om man har tupp, för även om de är i hönshuset under tidiga morgnar finns ju alltid risk att den stör någon, så alltid bäst att kolla innan.

Hela artikeln

 

Sol!

Passar på att få lite D-vitamin! 🙂

Och en röd näsa! Plus vind i håret!

Sådär, allt hår på plats igen. I alla fall Dinos…

Fredagsmys

Idag var det snöblandat regn och riktigt eländigt och grått så både jag, Andruska och hönsen har mest varit inne. Det blev lite putsning…

Lite bökande i redet…

Lite smågrus-ätande… Nuppe säger att det är bra för matsmältningen. Och det stämmer (om man är höna eller tupp alltså… 😉 ).

Och så är det alltid nån som noppar lite på margeriten när de är här ute… Den ska visst jämnas till. Stackars växt. Jag har aldrig övervintrat blommor förut men eftersom den var helt fantastiskt fortfarande i december (!) kunde jag inte med att slänga den så jag tänkte experimentera och se om den överlever härinne. Hade varit festligt om den började blomma i vår!

Kajsa är alltid först med att gå och natta sig. Och Nuppe håller gärna henne sällskap. De pratar lite, kollar vad de andra gör och så blundar de lite ibland. Visst är de söta?

Ha en mysig helg!

 

Nyfiket och flörtigt

‘Hallå.’ Att höns är nyfikna har nog inte undgått någon härinne. De håller alltid koll när man kommer ut från huset. Visst är det härligt att vara omtyckt och se dom komma springandes mot en, även om man inser att det nog också är deras förkärlek till mat som styr…

Jag passar ibland på att ha dom lösa medan jag sitter här i köket och äter lunch. Så kan jag ha dom strax utanför (tror jag i alla fall, ähum) och hålla ett öga genom fönstret.

Men de kan ju förstås också hålla ett öga på mig! Nyfikna, modiga Dora är just den som hittar på sånt här. ‘Hallå därinne, jag såg allt att du tog fram nåt. Vad blir det för mat? Du, eehh, det där riset kan jag ta.’ Jag köpte thaimat idag som omväxling – wokade grönsaker med tofu och ris. Så gott!

Och Andruska, hon ligger och flörtar där i sin korg. Hon är en väldigt nöjd hund! Fast det är fler som är nöjda. Jag var nämligen och vaccinerade henne förra veckan och då fick vi en titt på tänderna samtidigt. Godkänt! Tandköttet såg bra ut, ingen tandsten och gluggarna såg fina ut. Även om det ju inte gått så lång tid än, men i alla fall :-). Jag borstar varje kväll nu sen i november, då fyra tänder fick dras, och så är jag noga med att hon aldrig äter nåt med socker i. Och så får hon morötter och dentastix. Sen har hon en sån där tuggfloss som hon biter på ibland. Hårda ben rekommenderades inte till henne pga de där emaljskadorna.

Ifall du vill läsa mer om detta:

Tandborstning på hund

 

Vinterdepp – nej vinterpepp!

Snön är snart borta och det är ju faktiskt mitten av februari. Så du som är vinterdeppig eller bara håglöst trött på vintern, kämpa på och tänk på att det snart är vår. Det är faktiskt inte långt kvar! Det är redan ljusare på morgnar och kvällar och visst är det härligt att ha nåt att längta efter? Kanske redan börja planera lite för trädgården? Kanske hönsplaner?

Men visst, tittar man på vädret (där brukar jag sluta koncentrera mig, jäsp) är det ju fortfarande en del ‘lågtrycksryggar’, ‘kallfronter’, ‘molntäcken’ och annat ‘ostadigt’ som kommer in så… ok, det kan fortsätta ett tag till. Men bara ett litet tag. Nu undrar du nog hur jag inte kunda komma på nåt roligare att skriva om än vädret! Roligt liv liksom, verkligen! Men folk pratar faktiskt ganska ofta om vädret, kanske nåt vi gör här i Norden. Jo, vi har väl lite mer ‘väder’ också! Många tycker kallprat är svårt så då blir det lämpligt att ta vädret. Det är liksom en isbrytare (ah, nu blev det ju fyndigt hi hi, men alltså, du förstår vad jag menar…).

Nej, tyvärr inte sol idag, som på bilden. Och det var det som var grejen med idag. För det skulle ha blivit sol och jag skulle ha fått besök. Men det blev helmulet. Vi skulle fika och sen ta en promenad på våra fina vägar. Men en timme innan ringde personen återbud och ville hellre ta en annan dag när det är bättre väder, helst sol. Synd, men jag förstår det verkligen. Om man åker 5 mil för en skön promenad tar man ju hellre en fin dag. När man ändå kan välja! Men sen känns det förstås lite trist när man ser fram emot något och så med kort varsel blir det inget. Speciellt när man städat (städa i onödan liksom hhrrmmff!) och gjort en paj. Att jag lagar mat, ja, bara det är lite unikt. Så jag ville helt enkelt gärna att nån skulle komma hit och äta…!

MEN, det går ju att tänka om. Bra tillfälle att öva på sin kreativitet! Jaha, vad gör vi nu? Hur kan vi göra det bästa av det här? Sura och få dagen förstörd, nej tack. Visst ska man sura om man känner så. Ett tag. Men synd att gå miste om en bra dag. Så, jag gjorde en snabbanalys över vilka av de grannar jag träffar mest som var hemma, men kom fram till att de jobbade. Så jag ringde mamma och frågade om hon möjligtvis ville komma och det ville hon gärna. Hon har också en bit att köra men har också fyra hundar som ändå skulle ut så det gick tydligen bra. Så vi åt pajen, tog en rolig promenad med hundarna i skogen och kaffe efter. Det blev en trevlig stund ändå! När en dörr stängs öppnas alltid en annan – så är det, jag vet det för jag har upplevt det många gånger. Men det är man själv som måste ha lite koll på den där dörren. Styra den lite. Och det i sig kan ju vara själva utmaningen.

I alla fall, tanken för dagen är: Tänk konstruktivt. Vad kan jag göra åt det här? Kan jag göra nåt? För det kan vi ofta. Vi själva ger oss vår egen lycka. Känns kanske jobbigt att man ska behöva gå runt och tänka sådär men i många fall är det faktiskt så. Vi har mer att säga till om än vi tror och vi är inga offer. Det finns fantastiska möjligheter och lösningar åt alla håll och kanter! 🙂

Små hjärtan!

Hemma hos oss är det Alla Hjärtans Dag alla dagar! Även om jag inte målar ägg varje dag direkt… men hjärtat är alltid ockuperat och det finns många att älska!

Och många att pussa! Även om just Joakim inte är den som gillar det mest…
‘Men matte, nu är du sådär klängig igen, ett steg närmre så ramlar jag baklänges! Vad tycker du jag ser ut som?! Skaffa ett marsvin för tusan!’

Innan man skaffar djur…

Som de flesta säkert redan vet är det ett stort ansvar att ha djur. Många skaffar tyvärr djur alltför snabbt och ogenomtänkt. Kanske till barnen, känns lite klassiskt. Jag tittade på ‘Djurräddarna’ på tv igår, och ja… sorgligt med alla dessa övergivna djur. Eller ännu värre de som inte ens överlämnas till jourhemmet utan bara blir kvar i elände. Skrämmande. I ett sånt läge är ju allmänheten djurets enda räddning.

När man har djur behöver man ha någon engagerad människa i närheten som kan hjälpa en ibland. Men först av allt får man ju vara eniga i familjen. Ja, ett litet planeringsmöte är nog inte så dumt…

Och det här med promenaderna, vem tar dem och hur ofta? Håller det i ur och skur, året om? Fyra gånger om dagen? Hönsen klarar sig med en koll två gånger om dan, även om de förstås uppskattar att ses över oftare. Eller ska jag säga att umgås med oftare…hi hi.

Hund ensam hemma? Max 6 timmar gäller enligt lagen, även om de har sällskap av annan hund. Och det är ju högst rimligt, för vem skulle inte vilja kissa efter så många timmar? Och vad händer om man får en hund som inte kan vara själv, kan man lösa det med en hundkompis eller ha den med på jobbet? Åh, det sista är väldigt trevligt! Brukar gillas av kollegor men är tyvärr ingen garanti för all framtid. Magnus har haft med Atlaz i 11 år men nu ska hans arbetsplats flytta så jag får ha honom hemma med mig, men M kommer oxå jobba hemma nån dag för avlastning. Sånt händer och då får man bara lösa det.

Är det fritt från allergi? Finns tiden och intresset för kanske 15 år framåt? Finns orken för promenader? Och pengar? Jag blir lite rädd när jag hör att det finns de som försöker få hunden på avbetalning… Om man inte kan avvara den kosten känns det väldigt farligt för hunden. För inköpet är ju den lilla summan. Även med försäkring kan det lätt bli kostsamt med skada eller sjukdom. Vår Atlaz har haft det mesta så Magnus vet vad det innebär. Men i regel är det maten som kostar mest. Visst finns det billigt foder men inte alla hundar som kan äta de sorterna. Sen ska jag inte skrämma nån, det finns ju hundar som aldrig haft nåt på 15 år men att chansa på det går ju inte, en buffert behövs hur som helst – med eller utan försäkring.

Man får helt enkelt kolla upp grejer, för att ett djur påverkar ens liv är självklart. Också mentalt såklart, det är ju underbart att ha djur och finns så många fördelar! Och det är ju inte så komplicerat egentligen. Det är ju jättesynd om man inte vågar satsa trots att möjligheterna finns! Jag tror att om bara vilja, tålamod, empati och känslor för djuret finns så löser sig det mesta.

Kolla, checka och undersöka alla slags möjligheter. Vrida och vända några gånger. Vad gör vi om…? vad händer om…? Låter kanske som om jag vill verka bäst på detta men det är jag inte, jag vet bara att det inte alltid blir som man tänkt sig. Och det beror på att alla djurindivider är olika, men mycket går att lösa om man har lite jävlar anamma.

Själv var rätt impulsiv när jag skaffade Andruska… Parakiterna och hönsen var väl genomtänkt och jag hade ju haft fåglar förut. Men detta var annorlunda. Vi hade redan Atlaz (Magnus hund egentligen men… what ever) och en till hade vi faktiskt inte ens tänkt på. Jag var nog rädd att ta på mig nåt för stort. Men så av en slump, för precis tre år sen, snubblade jag över Hundhjälpen. Sen gick allt fort. Jag gjorde en check på alla plan. Tänkte en massa. Pratade med M och vi sa att vi hjälps åt när det behövs. Vi hade ju redan Atlaz (mycket hund!) och jag hade passat andra hundar så nån koll hade jag ju och har man väl en kan man lika gärna ha två, kände jag. Man är ju redan bunden plus att det underlättar med sällskap för båda när man inte är hemma. Och så mycket roligare att gå promenader när man har varsin! Inom två veckor hade jag bokat henne! Och det är bland det bästa jag nånsin gjort! 🙂

Mer om hur det gick till här:

Från gatuhund till älskad familjemedlem

Inte Dinos dag

Dino är lite sur över att jag inte skottat deras uppfart. De andra gick nånstans (vart?) och han blev sist kvar eftersom han är den som är mest skeptisk till det här med snö.

Kira, Kajsa, Nuppe och Dora rymde över till andra sidan staketet och Dino blev kvar. Han vankade då missnöjt fram och tillbaka längs staketet som de gör när de vill ut. Jag tror till och med Rova slank ut när jag öppnade grinden så han känner sig riktigt ensam. ‘Hallå! Var är ni, vad gör ni?’

Jo, vi kan ju lätt se var han har gått. Fram och tillbaka. Stackars lille gubben… Jag får nog ta och ropa in gänget. Man märker väldigt tydligt och ofta att höns är flockdjur.

Till slut boade han in sig i gräsklipparhuset… Här är ju egentligen ganska mysigt, men bäst av allt – snöfritt och torrt! För begreppet ‘Stör ej’ har nämligen inget med höns att göra (enligt dom i alla fall 😉 ).

 

Hjärtliga presenter

Tittar bara in en kortis och tipsar ifall du söker present till en djurvän… I så fall ta gärna en titt i min butik! Jag säljer vykort samt ekologiska, giftfria och etiskt tillverkade kläder med budskap. Allt i min egen design. http://www.guarda.se

Välkommen!