Stättared

Idag gjorde jag, mamma och våra hundar en utflykt till Stättareds Gård. Sociala djur finns det här på 4H-gården men också café, skogsslingor och sjöar.

Bilderna är inte direkt fantastiska men ibland orkar jag inte släpa med kameran så då får min urgamla mobil rycka in som vikarie…

Intressanta blickfång.

De här odlingslådorna var lite roliga – hopflätade liksom. Enkelt och snyggt – passar perfekt här på landet.

Här kommer väl ändå det mest intressanta, eller vänner? En jättestor hönsgård! En avdelning för insidan och en för utsidan och olika sektioner för olika hönsraser. Rejäl byggnad med stadigt nät och högt i tak. Ser skötselvänligt ut. Jag hade dock satt in mer inredning – sittpinnar, träd, stenar, buskar och stegar :-).

Puss på dig!

Jag hittade flera såna här smarta matstationer för kaninernas hagar. Roligt när de gör det snyggt och passande med den gamla miljön.

Inga kaniner i närheten (ups, kan de ha blivit rädda för alla hundar vi hade med oss…?) men deras hus tittade jag desto mer på. Yttertaket var av tjärpapp tror jag (och så lite mossa då). En bra grund som ingen kan gnaga sig in i och två luckor. Luckorna var särskilt fyndiga tycker jag!

Funkar ju minst lika bra som lucka för ett hönshus. Skjutlucka med handtag – praktiskt och säkert. Vi har en liknande hönslucka som Magnus pappa gjort. Giljotinmodell som han gjort av en gammal skåpsdörr, med ett sånt där litet dörrlås uppe så den inte börjar åka (huuu, hemska tanke!). Handtaget liknar dessa, som säkert också är från en skåpsdörr. Vår hönslucka sitter på insidan, och det går ju lika bra.

Och så en titt på näckrosorna efter en härlig fika och promenad. 🙂

Busiga vovvar

Hundvakt! Nej, inte åt alla – bara tre ;-). De andra är ju våra, Atlaz och Andruska. Jag tror du kan gissa vilka tre som hör ihop, eller? Tänkte att det kunde vara roligt med ett gruppfoto men… alla tittar ju åt olika håll här! Ungefär så det brukar se ut när någon ska ta en gruppbild på hela min familj, alltså alla mina syskon, respektive, syskonbarn och mamma. Blir några stycken… Du vet, innan kameran kommit i ordning, för andra gången, hinner folk flytta sig och sen är det bara att börja från början igen…  Men namnen kan vi ta om ni vill, nu ska vi se…  Nä, förresten de har ju inte sina olika halsband på sig. Vi skippar det!

Lek och bus!! Andruska älskar sin roliga kompisar!

Någon hittade visst en hönsfjäder… Går den att äta tro?

Ha ha, jag tog den! Ta mig om du kaaaan!

Nämen, blä! Jag tror jag lämnar fjädrarna ifred. Och hönsen också!

Apropå det, vad gör hönsen när hela trädgården kryllar av hundar? De sitter tryggt och myser på sina pinnar i trädet. Följer det hela med halvt intresse. De har liksom vant sig vid det här laget.

Sommar=blommor

Efter alla skurar och åskoväder som härjat här blir man påmind om att sommaren börjar ta slut. Men trots allt är det fortfarande en massa som blommar!

Lavendel har vi lite här och var. Jag brukar plantera ut dom när de blommat färdigt i sina sommarkrukor, så blommar de i rabatten istället (rabatt och rabatt men…) året efter. Ja, man kan väl säga att jag börjat samla på dom. Egentligen är inte lila eller blått någon favoritfärg här men av någon anledning kan jag inte inte få nog av lavendel…

Och så dessa rosa, som blommar jääättelänge intill staketet varje sommar. De är fina efter blomning också för de förvandlas till såna där roliga ljusrosa ‘bomullsplymer’… Finns även intill hästhagarna här. Tacksamma och tåliga.
Nån som vet vad det är för sort?

Lavendel och sten är en riktigt fin mix tycker jag!

Matdags!

Om hundar kan klockan? Absolut! Andruska och Atlaz vet precis när det är matdags. Andruska (i bild) brukar vara lite extra uppmärksam och positiv till mig vid 18-tiden. Matte, är det inte matdags nu, har du missat? Även lördagsgodiset – både dagen och den ungefärliga timmen – har de koll på! Och när man kommer fram med hennes favoritgodis fjäskar hon med att göra allt hon lärt sig i snabb följd: sitt, ligg, puss… Och så tittar hon så där ultrasött på en. Händer det inget gör hon om proceduren.
Hundar är så härliga!

Rent hönshus

Känns så bra att ha städat hönshuset, så roligt att se sina glada höns upptäcka sitt nya fräscha spån. Och så luktar det så gott därinne nu. Till reden har vi två plastbyttor som vi satt i en måttanpassad träram så de inte åker omkring.

Även hyllorna utanför ‘hönsavdelningen’ har blivit dammade och golvet är nymoppat.

Och så fyllde vi upp fodertunnorna och automaten med mat.

Långa Dino passade på att äta direkt ur tunnan…
Rova tittar skeptiskt på: ‘Men Dino, är det inte lite väl?’

Modiga Dora tog snabbt efter… på sitt sätt.

Sådär! Ordning och reda igen.

Inredning till hönshuset

Nu känner vi oss duktiga, har städat hela hönshuset. Tar några timmar det här! Allt ska först plockas ut, dammas, torkas, sopas och moppas innan inredningen tvättas. Efter moppning och dammning brukar hönshuset få stå och vädra med fönster och dörrar öppna (utan höns i), så där blir det lagom med fika och hundpromenad emellan, innan man tar den roliga delen – att göra fint!
Hönsen tyckte plötsligt att foder- och vattenautomaterna var väldigt intressanta – de hade ju en ny plats! Nyhetens behag liksom, så här gör de alltid ;-).

När man mockar vill man kanske helst inte ha några klåfingriga besökare som ska lägga näbbarna i blöt… Men, men, sånt är livet med höns. Går de inte in och testar all inredning i hönshuset så får de plötsligt för sig att vilja lägga ett ägg! Här har Dora gosat ner sig i halmhögen… Mmmmm.

Tvätta, tvätta, tvätta…. Stege, sittpinne, reden och gödselbräde-galler. Tur att man har vattenslang!

Och så passar de så klart på att rymma! Här var det ormbunkslandet som lockade. Matte hade ju lämnat alla grindar öppna!

Grejer på tork. Och nyfikna höns…

Spännande!

På andra sidan staketet hamnade de förstås också. Ser inte alls skyldiga ut… ;-).

Ha en trevlig kväll!

Djur & robotar

Aaahhh, höns och hund i harmoni – avslappnat och mysigt. Men om vi gissar rätt kommer även ‘Pluto’ snart att vilja vara med.

Jo men visst! Det slår liksom aldrig fel. Vet inte om det är nåt inbyggt socialt program i robotgräsklippare… För trots att han har rätt stor yta att vara på ska han alltid komma och störa precis där man brett ut en filt för att läsa eller där man står och pratar med nån… Känns det igen? 😉

Stör och stör, ska du säga! Magnus har byggt denna ‘hundkoja’ inne i staketet. Praktiskt att han kan ha sin koja utanför staketet fast ändå i samband liksom, blev snyggt och diskret tycker jag.

‘Hallå därinne! Allt bra? Kan man få nåt att äta här?’
Frågan är egentligen – vem stör vem?

Älskade djur!

Visst är djur helt underbara? Familjer kan splittras, man kan få personliga påhopp, man kan bli av med jobbet, relationer kan ta slut, man kan bli orättvist behandlad, någon man gillar går bakom ryggen på en osv. Inget allvarligt har hänt alltså, bara några otrevliga kommentarer jag fick igår (inte i bloggen). Jag menar mest i allmänhet, att vi alla ju är med om olika saker, ibland flera gånger om. Det kan vara kämpigt. Så det här är samtidigt lite allmän pepp till er alla att inte deppa ihop när något är motigt!

För vad som än händer omkring en så har man alltid sina djur. Och så har man förstås alltid sig själv, sin magkänsla och sin moral – den tycker jag man ska lita på. Djuren finns där för en hela tiden. Deras lojalitet och tacksamhet är fantastisk! Eller hur? Allt det ger att leva med djur kan ingen ta ifrån en, nånsin. Tänk vad otroligt mycket djuren betyder för så många människor! För mig har de alltid funnits där, även om jag någon period inte haft djur. Men när man väl har dem och får privilegiet att lära känna dessa individer, vilken lycka och tillgång det är! Djur är så godhjärtade, stöttande, positiva, älskvärda, accepterande, fördomslösa och trogna. Och med sin charm får de oss på så gott humör. Troligtvis förstår de oss också, i alla fall hundar. Jag vaknade i morse och kände mig så lyckligt lottad som har möjlighet att leva det här livet med djuren. Och inga negativa kommentarer i världen kan bryta sig in där. Och, det tänker jag ju på ofta men, särskilt idag tänkte jag på hur mycket jag verkligen älskar mina djur! Och Magnus såklart. Sen är det också skönt att luta sig mot insikten att allt heller inte behöver vara perfekt för att man ska vara lycklig.

Fotona är från förra sommaren. Min lilla ängel Stina (som nu för alltid vilar i mitt hjärta) och min härliga Andruska ovan (som just nu ligger och snarkar i sängen).
Ha en bra dag och pussa era djur (eller någon annans) från mig.

Mer trädgårdsarbete

Idag fick vi ett ryck att jämna ut marken lite bakom huset – stället med alla stora grästuvor och ormbunkar som hönsen älskar. Och då passade det ju bra att slänga in några tuvor till hönsen. Men först lite plockande i hagen. En liten skyffel och spackelspatel är perfekt – ärvda från bygget vi hade på övervåningen en gång. Atlaz vaktar troget utanför.

Och följde sen snällt med kärran. En pinne har han visst hittat. Varifrån drog han fram den tro??

Stora jordiga gräsbumlingar kommer bli väldigt poppis inredning i hönshagen!

På plats! Kira och Rova är först med att undersöka tuvorna. De ska ätas av, smulas ner och sprättas ut…

Nuppe, Rova och Kira är nöjda! Var resten är vet jag inte, jag gissar att Dino är inne och ‘värper’ med Dora och Kajsa.