Rallarrosorna är här!

Rallarrosorna är fina och inte giftiga för höns så de får gärna frodas här. Ej att förväxla med fingerborgsblomma (som på håll liknar lite men som är giftig).


Rallarrosorna växer vilt lite här och var runt tomten. Hittade tyvärr oxå en björnloka här… Tror inte höns eller hundar skulle smaka på den men jag slängde bort den eftersom saften inne i stjälken kan ge brännskador. Känns bäst att inte ha lokorna nära djuren.

Hönsen låter de flesta blommor vara ifred, förutom Million Bells och margeriten som blir lite pickad i då och då…

Och så kom en helt vanlig ros mitt i allt… Totalt ofarlig för djur, fast taggarna kanske i och för sig inte är så trevliga…

Fina Dora i kvällssol med en rallarros.

Vid staketet trivs de allra bäst. Passar bra här tycker jag. 🙂

Runtomkring hönshagen

Idag blir det lite bilder från här och var runt hagen.

Dino och gänget har varit bakom hönshuset.

Ibland när de är ute funderar de på om de ska gå in igen…

Här frodas det nysådda gräset! Staketet är tillfälligt flyttat för att slippa få den nya gräsmattan uppkrafsad…

En stol intill hönhagen är alltid bra. Här sätter jag mig ofta med Dino i knät och har en liten mys-stund.

Hönshuset med hagen.

Och sin enda lilla klematis…

Norpande höns

Vad gör Nuppe? Ajabaja, inte norpa från mattes blomma!

Hej matte! Vad kul att se dig! Vi har i alla fall inte gjort nåt!

Nuppe har lämnat blomman och undrar nu om det inte är dax för fika. Ska dom inte komma hit och sätta sig snart?

Dino gör sig lite fin så länge.

Lite gräs, klöver och annat grönt går ju oxå ner, i brist på kaffebrödssmulor.

Och vinbär! Nuppe, var är du nu?
Bär är poppis – jordgubbar, hallon, blåbär, björnbär, vinbär m.m!

Utökat hönshus

Fick ett ryck nu under semestern att fixa nåt vi tänkt göra länge, nämligen att göra det större för hönsen. Friggeboden är på 15 kvm men själva utrymmet för hönsen därinne har varit kanske en tredjedel av det. Så vi bestämde oss för att flytta fram nätväggen så de får mer plats.

Det var lite meck med att få loss nätväggen och reglarna, men det mesta satt ju ihop så vi slapp i alla fall ta ner allt bit för bit, behövde bara såga isär en regel men annars gick det att flytta hela modulen. Dora kunde inte låta bli att vara därinne medan vi jobbade… Vankade av och an och klampade i allt vi gjorde tills hon till slut kom till ro i redet. Jag provade att lyfta ut hela redet men det var tydligen inte ok så hon fick helt enkelt ligga här medan det sågades och hamrades…

Nu är termostaten till radiatorn samt väggen flyttad och nu ska väggen bara sitta fast oxå. Enda nackdelen med att göra saker ordentligt är att det blir jobbigt att ta ner det och göra om. Eller flytta det. Fast så ska man ju inte planera… M tyckte att vi ju byggt så rejält som om vi skulle haft strutsar härinne (Strutsar! Alltså var får han allt ifrån…?).

Klart! Rova var först med att kolla in den nya avdelningen (förutom Dora då som tålmodigt stått ut med allt oväsen). Rova tyckte det var spännande. De var så söta allihop när de kom in för att utforska sin nya fräscha avdelning!

Tidigare satt nätväggen där gödselbrädan och sittpinnen slutar, där det nu är en vertikal stolpe istället. Vill man kan man ju oxå inreda med sittpinnar på den där stolpen… Första kvällen satt Nuppe ytterst, han tyckte det kändes lite annorlunda utan vägg intill sig, la huvudet på sned och granskade uppmärksamt den luftiga ytan från golv till tak. Kira som satt bredvid mös och tittade drömmande ut genom fönstret. Ny utsikt och mer ljus (för där var ju ett grått nät emellan förut)!

Rova fortsätter in i redet. Redena har sin vanliga plats men det räcker ju att ändra på något så märker hönsen det direkt. Det ska kollas och provas! Vi satte radiatorn lite högre upp än innan och skillnaden är också att den nu alltså är inne hos hönsen. Precis till vänster om fönstret hade vi nätväggen innan, som nu är till höger om fönstret.

Så nu har vi gott om plats för fler hönor om vi vill! Plus att det känns bättre med mer plats för dom när vintern kommer och de är inne mycket mer. Sovpinnen går ju att förlänga ända fram till nätväggen om man vill ha fler hönor. Deras utrymme härinne är nu ca 270 x 235 cm, nästan dubbelt så stort som innan. Vi har fortfarande plats över till fodertunnor, trädgårdsgrejer och ved. Blev väldigt bra. 🙂

Omplåstring av kam

Tupparna hamnade i slagsmål… Eller det var snarare dominanta Dino som plötsligt gav sig på anspråkslösa Nuppe. Jag hann bara se att Nuppe gick fram till nåt som Dino hittat och sen smack. Ett träffsäkert bett i kammen som började droppa. Typiskt nog var jag ensam hemma och är inte jättebekväm med blod… men vad gör man? Man får ju bita ihop och göra sitt bästa! Jag tog in Nuppe i hönshusets förrådsavdelning. Rultiga Rova slank med i bara farten. Sprang sen in och hämtade potatismjöl (som är blodstillande), lyfte upp Nuppe och började badda. Man ska liksom badda det till en kaka av blod och mjöl så att detta täpper till såret. Hällde och duttade en bra stund men det blödde fortfarande… Kammen är lättblödande vid skador men ofta ser det ju värre ut än det är. Kände mig på väg att bli lite kallsvettig, den där läbbiga känslan att inte ha koll på flödet, huh, oroligt! Men det är ju inget mot vad Nuppe måste ha känt! Stackars, måste ju göra ont! Och obehagligt att få blod och mjöl i ansiktet. Till slut lugnade det sig och jag ställde mig med svaga ben, lutad mot vedhögen och väntade. Och väntade. Där satt vi säkert en halvtimme. Jag ville vara säker på att det stoppat innan jag släppte ner honom och han skulle börja skaka av sig blod och dammigt mjöl… och troligtvis kakan. Under tiden följde vi med blicken Rova som blev mer och mer uttråkad och rumsterade om i förrådet. Efter att ha provat det regnande potatismjölet, tröttnat, vankat av och an och påbörjat sin klagovisa började hon klättra på inredningen… De andra hade vid det här laget gått upp på pinnen och lagt sig och hon ville ju oxå upp så hon försökte nå dit genom att hoppa upp på fodertunnor och hyllor. Ja, t.om upp och balansera PÅ den smala foderautomaten som stog lite rangligt ovanpå en av tunnorna… Jag tänkte att, uj uj, hur ska det här gå. Men jag kunde inte göra så mycket åt det just då med händerna fulla. Nuppe är nämligen inte så bekväm med att bli hållen och jag ville inte tappa honom! Och ville ännu mindre att såret skulle gå upp! Efter att till slut ha släppt ner Nuppe började han mycket riktigt skaka sig och kakan av potatismjöl och blod åkte snart av… Så började vi på nytt men denna gång blödde det inte lika mycket. Men såret kan ju gå upp av minsta lilla och det gör det ju inte bättre att hönorna är ivriga att pilla bort sårskorpor och skräp ur varandras ansikten… Så när M äntligen kom hem satte vi på två bitar micropore-tejp. Finns på Apoteket. Perfekt till att tejpa fast t.ex en kompress på ett hönsben (med gasbinda/förband ovanpå). Plåster kan oxå funka men tejpen är lättare att forma och klämma ihop runt kanterna på kammen. Ingen har pickat på den än så länge och såret ser tack och lov bra ut. Om hönshuset såg bra ut? Nä! Såg ut som värsta skräckfilmen! Golv, väggar och saker – skvätt överallt. Huh! Sen hade ju oxå Rova bidragit lite till scenen, vält en del grejer och klampat runt i blodfläckar… Kan tillägga att jag själv inte såg så trevlig ut… Jag tror jag har tränat bort lite av min blodskräck nu!

Allmänt bra att ha hemma för djursår:
– steril koksaltlösning
– steril kompress
– micropore tejp
– potatismjöl
– förband/gasbinda
– tratt (för de djur som kan ha det)

Reflektion

Ju mer man sätter sig in i något desto mer intressant brukar det bli. Här på berget fanns uppenbarligen något mycket intressant…

Speciellt här… just den här grejen. Hhmm, mmmhh, aha… Höns är så härligt intresserade, uppmärksamma och nyfikna! 

Och så tar vi nya steg för att kolla in nästa område… Ibland behöver man helt enkelt byta miljö en stund för att få ny inspiration.

Ibland tar de en en sväng till hagen. Bra att kunna byta plats om den tidigare inte var bra. Och bra att ha koll både på vad som händer där, vad de andra gör, eventuella faror och på matte såklart.

Och på märkliga flygfän… Alltid bra att kunna titta uppåt oxå, sikta lite mot stjärnorna… Visualisera.

Andra står bara rätt upp och ner och dagdrömmer… Mindfulness i vardagen liksom. Man bara tittar, känner efter hur fotsulorna står stadigt på berget, känner efter hur tårna känns mot det varma berget, känner in den somriga brisen genom kammen. Mmmm… Känner in atmosfären. Känner efter hur det känns att bara vara… (tupp). Oxå en bra förmåga, det där att stanna upp och reflektera 🙂 .

Pionen har slått ut :-)

Det blommar!!

Trampnarven som vi satte för fem år sen försvann efter några hårda vintrar men nu har den kommit tillbaka igen! Så roligt! Det är en sån fin stenpartiväxt! Hönsen tyckte oxå detta var rätt spektakulärt (eller så undrar dom bara vad sjutton som var så intressant med dessa…).

Och för varje år får vi bara mer och mer prästkragar! Eller kanske är det margeriter… Jag har nämligen plockat av vissnade blommor från tidigare sommarmargeriter och slängt ut här de senaste somrarna men jag tror att jag oxå knipsat av några prästkragar från Magnus föräldrars trädgård (vissnade alltså 😉 ) och lagt här. Så jag vet faktiskt inte. Men whatever, fina är dom i alla fall, vad dom nu är. Och tänk att det tar sig så lätt!

Dino tycker det är näst intill häpnadsväckande! Alla dessa vita blommor! Matte måste ha fått fnatt!

Dessa röda satte vi för några år sen men de kom inte heller upp förra året. Men nu är dom här igen, och högre har dom dessutom blivit! Åh, vad är det dom heter nu? (Dino är också fin, eller hur?)

Fin stenpartiväxt är det och den  förökar sig visst ser jag (det går bra!). Vi försöker ta bort maskrosblad ur gruset men blommor säger vi inte nej till.

Ja, det verkar som allt frodas i år! Kanske minns du att jag chansade på att övervintra den fina margeriten jag hade i kruka förra sommaren? Den blommade fortfarande i december och jag kunde  inte med att slänga den så jag satte den i hönshuset över vintern. Vattnade en liten skvätt då och då och klippte ner lite. Den såg inte mycket ut för världen men snart kom nya små blad och nu står den till slut här fullt blommande! Roligt att kunna återbruka en fin sommarblomma!

Den nya margeriten för i sommar (den vänstra) blommar inte dåligt den heller! Tror vi får spara den också… Hönshus utan minusgrader är inte dumt alltså!

Sandbadning!

Mmmmm, varma dagar måste man bara få sandbada! Eller, sand och sand, det räcker gott med en jordig del av gräsmattan. En plätt lite torrare och sandigare jord. Ja, typ en sån plätt där husse kämpat med att få gräset att ta sig…

Sån där jord som man lätt kan luckra upp, forma sig en grop av och fluffa upp…

Men man kan oxå bara mysa i badet. Av nån anledning måste man ligga tätt ihop när man badar.

Dino och Nuppe vaktar tålmodigt och plikttroget.

Man kan oxå ligga på rad… Från vänster – Rova, Kira och Dora.

Och självklart småprata lite…

Dora fluffar upp jord så det räcker både för henne och Kira.

Det här lär ju ta tid, tänker Nuppe och går på en liten upptäcktsfärd men håller sig uppmärksamt i närheten.

Lantliv

Det bästa med att bo på landet är att kunna ha djur! Och naturen. Lugnet och den avspända stämningen. Och att bara kunna öppna dörren och direkt ha fina små grusvägar och stigar att promenera med hundarna på.


Och att vara självförsörjande på ägg. Fast man är ju också självförsörjande på spindlar, paddor och ormar… Vi gjorde förresten igår en lyckad flytt av den gigantiska paddan som hyst in sig i hönshagen några dagar. Vi (Magnus) fick den att hoppa in i en spann och så bars den bort utanför tomten så inte hönsen eller gräsklipparen skulle ta den. Kändes bäst så, det är liiite läbbigt att plötsligt få nåt hoppandes framför näsan när man går och plockar i hagen…

Och så är det så skönt att bara kunna gå ut på terassen och umgås med hönsen. Lyfta upp Dino i knät. Och att se folk rida förbi huset. Och att kunna ha en lite halvvårdad trädgård utan att nån bryr sig.

Och att ha plats för blommor, krukor och trädgårdsgrejer. Och massa annat, helt enkelt att ha så många möjligheter!
Vad tycker du är bäst med att bo på landet?