Blogg om höns och lantliv

Omplåstring av kam

blodande-kamm-tupp-hona
Tupparna hamnade i slagsmål… Eller det var snarare dominanta Dino som plötsligt gav sig på anspråkslösa Nuppe. Jag hann bara se att Nuppe gick fram till nåt som Dino hittat och sen smack. Ett träffsäkert bett i kammen som började droppa. Typiskt nog var jag ensam hemma och är inte jättebekväm med blod… men vad gör man? Man får ju bita ihop och göra sitt bästa! Jag tog in Nuppe i hönshusets förrådsavdelning. Rultiga Rova slank med i bara farten. Sprang sen in och hämtade potatismjöl (som är blodstillande), lyfte upp Nuppe och började badda. Man ska liksom badda det till en kaka av blod och mjöl så att detta täpper till såret. Hällde och duttade en bra stund men det blödde fortfarande… Kammen är lättblödande vid skador men ofta ser det ju värre ut än det är. Kände mig på väg att bli lite kallsvettig, den där läbbiga känslan att inte ha koll på flödet, huh, oroligt! Men det är ju inget mot vad Nuppe måste ha känt! Stackars, måste ju göra ont! Och obehagligt att få blod och mjöl i ansiktet. Till slut lugnade det sig och jag ställde mig med svaga ben, lutad mot vedhögen och väntade. Och väntade. Där satt vi säkert en halvtimme. Jag ville vara säker på att det stoppat innan jag släppte ner honom och han skulle börja skaka av sig blod och dammigt mjöl… och troligtvis kakan. Under tiden följde vi med blicken Rova som blev mer och mer uttråkad och rumsterade om i förrådet. Efter att ha provat det regnande potatismjölet, tröttnat, vankat av och an och påbörjat sin klagovisa började hon klättra på inredningen… De andra hade vid det här laget gått upp på pinnen och lagt sig och hon ville ju oxå upp så hon försökte nå dit genom att hoppa upp på fodertunnor och hyllor. Ja, t.om upp och balansera PÅ den smala foderautomaten som stog lite rangligt ovanpå en av tunnorna… Jag tänkte att, uj uj, hur ska det här gå. Men jag kunde inte göra så mycket åt det just då med händerna fulla. Nuppe är nämligen inte så bekväm med att bli hållen och jag ville inte tappa honom! Och ville ännu mindre att såret skulle gå upp! Efter att till slut ha släppt ner Nuppe började han mycket riktigt skaka sig och kakan av potatismjöl och blod åkte snart av… Så började vi på nytt men denna gång blödde det inte lika mycket. Men såret kan ju gå upp av minsta lilla och det gör det ju inte bättre att hönorna är ivriga att pilla bort sårskorpor och skräp ur varandras ansikten… Så när M äntligen kom hem satte vi på två bitar micropore-tejp. Finns på Apoteket. Perfekt till att tejpa fast t.ex en kompress på ett hönsben (med gasbinda/förband ovanpå). Plåster kan oxå funka men tejpen är lättare att forma och klämma ihop runt kanterna på kammen. Ingen har pickat på den än så länge och såret ser tack och lov bra ut. Om hönshuset såg bra ut? Nä! Såg ut som värsta skräckfilmen! Golv, väggar och saker – skvätt överallt. Huh! Sen hade ju oxå Rova bidragit lite till scenen, vält en del grejer och klampat runt i blodfläckar… Kan tillägga att jag själv inte såg så trevlig ut… Jag tror jag har tränat bort lite av min blodskräck nu!

Allmänt bra att ha hemma för djursår:
– steril koksaltlösning
– steril kompress
– micropore tejp
– potatismjöl
– förband/gasbinda
– tratt (för de djur som kan ha det)

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: