Gott Nytt År!

Önskar dig ett gott, djurvänligt, inspirerande, hälsosamt och lyckligt nytt år!

Hoppas du får en gnistrande kväll! Även om både snö och frost saknas (i alla fall här)… Några nyårslöften?

Ni har väl reflexvästarna på??

Hittade denna artikel i senaste numret av Djurskyddets tidning, hi hi. Kanske lite overkill, speciellt eftersom hönor går in när det börjar skymma men roligt att allt fler faktiskt skaffar höns som husdjur och tänker på deras säkerhet 🙂 .

”Höns i reflexvästar? Det kan låta absurt, men det är en syn som kan bli allt vanligare i framtiden – i alla fall i Storbritannien.

Nyligen började det Oxfordshirebaserade företaget Omlet lansera reflexvästar för tamhöns som folk har som husdjur. Tanken är att västen både ska hindra fjäderfäna från att bli påkörda av motorfordon när det är mörk och skydda dem mot kyla, regn och snö. Tamhöns rymmer ibland och i Storbritannien är det inte helt ovanligt att de lyckas ta sig ut på trafikerade vägar. Enligt uppgift från Omlet till Tidningen Djurskyddet ska välgörenhetsorganisationen The British Hen Welfare Trust ha lämnat sitt godkännande och vara nöjda med hur västen är utformad.”

Hela tidningen:
http://tidningen.djurskyddet.se/wp-content/uploads/2013/11/Nr-4-2013_webb.pdf 

Mys och vila

God fortsättning till dig! Så var julen över, så här söta var vi! Igår firade vi mamma med familjeträff hos oss. Roligt men det blir ju några stycken med syskon, respektive och syskonbarn så det är rätt skönt att det ändå inte var hela familjen samtidigt… Kan bli lite väl livat, speciellt för hundarna.

Andruska är rädd för barn så hon flyr upp på övervåningen när vi har familjer här och stannar där tills de gått hem, lilla gumman. Idag gör vi inte mycket, bara handla lite och sen vila. Atlaz sover just nu på mina fötter och Andruska tog med sig mina raggsockar upp i soffan, gosiga tycker hon…

GOD JUL

En riktigt GOD JUL önskar jag dig. 

Julförberedelser

Testar lite olika ställen att hänga upp de torkade nässlorna som ska ges på Julafton. Populär sysselsättning vintertid. Hönsen måste ju få något gott att pyssla med. Här på dörren tyckte Kajsa var bra.

Och så kan man äta även nerifrån, det gillade Dino och Dora. Innefåglarna ska få blåbärs- och grankvistar och fröstänger. Hundarna ska få ben och godis som inhandlats idag. Utefåglarna får mer helt enkelt. Glada djur gör julen bra! Och mig nöjd.

Tänder ett ljus

Jag älskar dig, mitt hjärta. Saknar dig så.

Lite julpynt

Har ingen julkrubba men tyckte sällskapet till höger inte var helt olikt – med ägg, rede, höna och tupp! Säkert finns det någon förvriden liten lerklump från skoltiden någonstans som ska föreställa Jesus-barnet men jag håller mig nog till hönsen istället.

Att ta fram det lilla juliga vi har brukar räcka hos oss. Hästen får vara julbock, blev kanske inte helt rätt men strunt samma. Han passar så bra i hallfönstret och med lite kvistar till ser han lite julig ut.

Och den här vet jag inte, kanske är det stalledrängen… med en julgran. Fast lite likt Josef är det kanske. Väldigt trovärdig med flanellskjorta och allt… eller? 😉

Förväntningar

Min vackra älskling Andruska. Här är hon med och kvällsfikar i köket och undrar om husse kanske kan avvara en liten godbit. Hon är så bedårande söt just när hon sitter tycker jag! Det blir vår andra Jul med denna lilla rumänska prinsessa. Vi ser mycket fram emot att få åka till ‘farmor och farfar’ och fira Jul tillsammans med hundarna i år igen. De ska också få något att se fram emot kan jag lova.

Min Juldröm…

Höns ses väldigt sällan som husdjur eller familjemedlemmar. Sorgligt och orättvist tycker jag. Orsaken är nog vår kultur och hur vi är vana att se på höns. Jag tror också att om man aldrig haft en höna att älska och ömma för är det svårare att känna empati för höns. Det är nog därför majoriteten känner mer för hunden som ju brukar stå människan närmare. På ett sätt förstår jag det eftersom man lättare får kontakt med en hund och den så tydligt visar sina känslor. Man behöver ju umgås längre med en höna för att se samma saker. Och hur många gör det?

Att höns inte har status som husdjur märks också när veterinärer knappt tar emot dem – de har för lite kunskap – pga att så få går dit med sina höns. Det påminner om vilken otrolig makt man har som konsument!

I ägg- och kycklingindustrin utnyttjas höns extremt. Inget annat djurslag i världen används i så stor skala och blir så hårt utnyttjade. De är onaturligt många på golven, vissa går t.om på galler i bur, de transporteras i pyttesmå lådor, ca 150 000 dör i transporterna varje år, värphönornas äggläggande styrs av onaturliga ljusprogram, de får för lite stimulans, ensidig kost, tuppbebisarna används inte utan dödas direkt, näbbarna klipps, de får ont i benen pga för snabb tillväxt och extrem avel, de flesta får aldrig komma ut och sprätta och slakten är stressfylld, ångestfylld, utdragen och plågsam. De behandlas så dåligt att jag mår illa av vanmakt! Hur kan det vara ok att behandla kännande individer på det sättet? Hur kan det få fortsätta, dag efter dag? Enligt Djurskyddslagen ska djur kunna bete sig naturligt, inte överansträngas och inte avlas på ett sätt som är negativt för deras hälsa. Inte mycket som matchar verkligheten.

Många känner att denna vanvård är fel och vill förändra. Men sen tar bekvämligheten kanske över eller rädslan för att sticka ut om man ändrar på saker. Andra vet inte ens att man kan göra skillnad.

Många hobbyhöns-ägare bryr sig mycket om sina höns men det finns samtidigt ofta fokus på produktion – av kött, ägg eller avelskycklingar. I forum kan man hitta tips om hur man slaktar sina höns, vilken ras som är godast eller lägger mest ägg. Men inte ser vi det om kaniner, papegojor eller andra husdjur… Det är ju i och för sig etiskt bättre att självhushålla på egna höns som haft det bra än att stödja hönsfabrikerna, om man ska tänka relativt. Likt att det är mer etiskt att äta vildsvin än fabriksuppfödda grisar. Men något i mig skriker att det ändå känns FEL. Och alldeles alldeles onödigt… Vi lever ju inte direkt på stenåldern längre!

Men det behöver inte vara svart eller vitt, jag känner flera som skippar kyckling helt men äter lite annat kött och då KRAV-märkt eller vilt. Det är bra, då har man tagit några steg åt rätt håll.

Även om man är mer medveten och bara äter egna höns, tål det att reflekteras över:
Vad ger oss rätten att överhuvudtaget utnyttja eller styra över deras liv? 

Inte nog med att höns är både intelligenta, sociala, medvetna, kommunikativa, nyfikna, påhittiga och individuella personligheter så är de också väldigt vackra tycker jag! För att inte tala om deras fantastiskt mjuka fjäderdräkt och att de är så mysiga att hålla. Jag skulle så gärna vilja se en attitydförändring – att man börjar acceptera höns som husdjur.  Med lite medvetenhet är det lätt, häng på du med!

Hur kan man då göra skillnad?
Det bästa man kan göra är att helt enkelt sluta äta kyckling och industriägg. Det finns många proteinrika, nyttiga och goda alternativ! På den tiden jag fortfarande åt kött hade jag, som många andra, fördomar. Jag trodde att kött MÅSTE ingå i kosten. Jag trodde att det var komplicerat utan, att man bara hittade vegetariska grejer i hälsokostaffären, att vegetarianer är annorlunda och att man måste äta tillskott annars får man järnbrist. Och jag var rädd att vara till besvär vid middagar och så. Nu vet jag bättre.

Sedan ger det flera hälsovinster och är bättre för klimatet att äta mindre kött. Och så kan jag avslöja att jag är säker på att man blir lyckligare! Detta eftersom samvetet är bättre och att det känns meningsfullt att bry sig, ta ställning och vara med och påverka positivt för djuren. Så har det varit för mig i alla fall.

Tillsammans kan vi förbättra synen på höns!  

 

 

Mer kvistar

Joakim och Alma får vara med mig i köket ibland på dagarna när Magnus och Atlaz är på jobbet. Vi äter ofta frukost ihop. Blåbärskvistar är poppis och väldigt bra syssla för näbben. Jag plockar dom året om, nu är de nog godast med bara knoppar på.

Undrar vad Alma funderar på. Kanske vad hon önskar sig i julklapp… Alma är mer orädd än Joakim och mer nyfiken. Åker ibland med på axeln när man ska sätta på kaffe och följer uppmärksamt allt som tas ut från kyl och skåp.

Spenatblad – gott och nyttigt. Tycker hon är supersöt när hon håller grejer med klon. Det gör inte Joakim, han är lite präktigare på något sätt, rädd för utsvävningar. Å andra sidan är det bara Joakim som visslar melodier. Han är en riktig solstråle, man kan komma ner en trött mörk morgon och mötas av busvisslings-maraton… På vissa tar han i lite extra eller ändrar om någon ton. Svårt att inte smittas av hans glädje!

Oj, det här var visst innan servering. När dessa två har varit framme brukar det inte se så här fint ut… Fåglar är nog världens skräpigaste husdjur! Och klickarna? Ja, dom har jag lovat Magnus att ta upp, annars får de inte göra fler besök i köket…