Blogg om höns och lantliv

Archive for the month “februari, 2016”

Avbruten klo!

honsklo-av
Dino har fått plåster efter att ha skadat sin klo. Jag vet inte hur det hände men märkte det plötsligt när vi var i trädgården. Spetsen på nageln var borta och det blödde rätt mycket. Pulpan hängde lite utanför nageln, huh! Stackare! Typiskt nog var jag ensam hemma och blev lite rädd, tänk om det inte slutar blöda! Och det där med blod är ju knappast min grej! Men, men, måste man får man stålsätta sig. Hade ju varit lite pinsamt att åka till veterinären och så är det den avsvimmade matten de får ta hand om… Jag var i alla fall oerhört tacksam att han är så lugn och tålmodig. Sprattlande, blödande patienter är inget drömscenario.

Men efter en lång stunds duttande med potatismjöl lugnade det sig. När Magnus kom hem sköljde vi med steril koksaltlösning och han gjorde ett av sina fantastiskt snygga och funktionella bandage! Vet inte hur han lyckas… Ibland undrar jag om han inte skulle varit veterinär istället (ja, tack! 😉 ).
För säkerhets skull skippar vi den leriga hagen några dagar och hoppas att det inte kommer in bakterier. Skulle tån bli svullen och varm är det infekterat och ska tittas på av veterinär.
Lite tråkigt för Dino att mest gå inne men han får väl extraknäcka som eh… ET så länge…?

I det gröna

honsen-bygga-hus
När man försäkrat sig om att räven ligger helt still vågar man gå förbi, om än försiktigt…

honsen-bygga-hus1
Dora och Kira litar på Nuppes omdöme och ‘betar’ förnöjsamt på den gröna kullen.

honsen-bygga-hus2
Räven ligger still, solen lyser, gräset är grönt. Frid och fröjd. 🙂
Ha en bra dag!

Att vara eller inte vara…

honsfarstu
…känslosam. Jag är nog mycket av en känslomänniska, speciellt när det kommer till djur. Visst är det en fördel att ha empati och känslor för sina djur – man vill dom allt väl, man ser deras personligheter, man har starka ansvars- och beskyddarkänslor. Och man får uppleva en alldeles speciell connection. Att man har namn på sina hönor gör oxå på nåt sätt att de blir mer personliga, att man ser deras yttre kännetecken, egenheter och karaktärer. Har du namn på dina? Fast det är oxå på gott och ont det där med att de blir så personliga och man fäster sig så…
I bild har vi systrarna Kira, Dora och Kajsa till höger (som inte är med längre).

honsfarstu2
När jag mist ett djur kan jag ifrågasätta varför jag har djur. Är jag rätt person att ha djur? Jag blir så ledsen. Är det farligt att utsätta sig för sorg ofta? Och att ha den där ängsligheten för dom att man ibland snöar in sig och inte kan tänka klart, komma framåt eller kanske inte kunna ta rätt beslut. En höna/tupp – en liten individ, som man utfodrat, städat hos, plåstrat om, sett gå omkring i trädgården och sett bilda vänskapsband med de andra. Ett litet älskvärt djur som vill leva lika mycket som vi vill. Min favorit Stina i bild (som inte heller är med längre) var den mest speciella höna jag haft. Efter det tappade jag gnistan med hönsen, men den kom ju tillbaka efter ett tag. Höns är ju skörare än t.ex en hund, och man har fler så man får sörja oftare, det finns fler faror och de lever oftast inte lika länge (men de kan!) och det är svårare att hitta en fågelveterinär i närheten. En höna kan betyda oerhört mycket, man kan få speciell kontakt. Jag kan absolut förstå om man sörjer en höna eller annat mindre djur lika djupt som en hund.

honsfarstu3
Som du vet har jag jättesvårt för att se djur lida eller dö överhuvudtaget. Börjar gråta när jag ser husdjur som ska avlivas på tv och mår dåligt av att höra om vanvårdade djur på t.ex nyheterna. Bara en bild kan räcka. Jag vill vara upplyst i det stora hela men jag måste skumma igenom snabbt. Det gör för ont och jag blir så stressad och frustrerad av vanmakten. Jag måste blunda. Ofta.
Det är enda nackdelen med djur, att vara så känslig för dom. Jag har t.ex blivit känsligare för att se värphöns och kycklingar i djurindustrin sen jag skaffade fåglar. Och så tittar jag på mina. Kontrasten och orättvisan är uppenbar. Känns galet fel!

honsfarstu1
I bild radarparet Stina och Dino. Fast det är klart att man ska ha djur, trots risken att man måste sörja nån gång. Skulle ju vara oerhört synd att gå miste om så många underbara år och fantastiska stunder för att man tycker det är jobbigt att förlora dom. Och när man har resurserna, varför inte öppna sitt hem för några djur? Känns ju så bra att kunna erbjuda något, speciellt för hemlösa djur. Sorg går ju trots allt över och man klarar och kan komma över väldigt mycket, även om det inte känns så just då. Jag haft några separationer och sorger genom åren men det värsta var efter Stina och nu i höstas Atlaz. Borde man inte bli härdad med tiden? Jag tycker snarare att jag blivit känsligare. Fast jag har ändå blivit starkare. Hur går det ihop?

Kanske gör man klokt i att skydda sig själv och inte bry sig så mycket, så där personligt… ? Jag både vill och inte vill vara ‘avtrubbad’. Kanske ska man inte ha namn på hönsen? Kanske ska man ha färre höns så man därmed har stenkoll på hur de mår och inte heller behöver sörja så ofta? Då kunde man ju gå ‘all in’ och leva närmare dom, ungefär som en hund (fast man kanske inte skulle ha dom i sängen…?). Eller kanske ska man ha fler höns? Se dom mer som en flock. Åh, ja, kanske skulle man ha en stor gård med hönor man adopterat från värpindustrin, som Farm Sanctuary eller Animal Place i USA… Hhhmm. Men det blir ju rätt jobbigt. Och dyrt. För om jag känner mig själv rätt hade jag velat ge dom veterinärvård för det skulle ju behövas. Och så ska man väl helst vara granne med en veterinär…

Hur förhåller du dig till sånt här?

Det går framåt för djuren!! :-)

vegetariskt
Det känns peppigt nu! Djurens Rätt (som jobbar för livsmedelsdjuren – värphönor, kycklingar, grisar, kor m.m) växer så det knakar, köttkonsumtionen minskar och allt fler handlar ekologiskt och medvetet. Och så har några i min familj slutat äta kyckling!! Hurra! Och några har på senaste tiden helt blivit vegetarianer! Även några på Magnus jobb har av etiska skäl slutat äta kyckling. En bra början! Det mest akuta att börja med om jag får tycka. Kycklingar är det mest industrialiserade djurslaget i världen. Extremt lidande, extremt många och extremt sköra. Jag blir hoppfull när folk börjar öppna ögonen!
Om alla i detta land skulle äta vegetariskt EN dag i veckan skulle ca 20 milj. djur slippa lida och dö varje år. Tänk vad så små och enkla förändringar kan göra!!

vegetarisk-mat1
Häromdan satt Magnus med sina kollegor och åt lunch. När en av kollegorna såg att han och den andre valde bort dagens kycklingrätt, sa han ‘ja, om man skulle ta och sluta äta kyckling, jag hittar ingen anledning till att äta det längre.’ Bara så där! Han tänkte på antibiotika, salmonella, bakterier, och hormoner och riskerna med det. Men främst på att det kändes onödigt eftersom det finns andra proteinrika och dessutom nyttigare livsmedel. Det är så små saker, men jag blir så glad när det går framåt! Tänk dig ett samhälle utan utnyttjande, djurplågeri, vanvård, tristess och djurtransporter… Det är faktiskt möjligt! Alltså, är det inte av djuretiska skäl måste vi faktiskt minska på köttet av klimatskäl. Köttkonsumtionen bidrar till 90% (!) av all regnskogsskövling, övergödning och utfiskning av haven samt står för 20% (!) av de globala koldioxidutsläppen. Det finns många fler argument, men i det stora hela – varför välja varor som nån fått lida för när man inte behöver?

Jo, och så är jag glad att vi har hittat det godaste vegetariska ‘köttet’ hittills, det heter Oumph! Prova! 🙂

Vi är bortskämda! :-)

hons-krama5
Haft en skön stund med hönsen idag. Gulleplutten Dino låter sig snällt bli gosad med. Här vid stora stenen hade vi både lä, ryggstöd och sol! Kände oss helt enkelt bara allmänt nöjda! Känns lyxigt att kunna vara ute en sån här fin dag, mitt på en måndag!

solen
Höns är verkligen skärpta och uppfinningsrika. Här har de hittat vatten i nån plastgrej med hål i. Nuppe meddelar detta ljudligt och de andra flockas runt ‘vattenhaket’.

hons-krama
De är oxå snabba med att lägga märke till andras drickor… Dino har just nu fått syn på mitt glas… Hhhmm, och jag som tänkt sitta här och koppla av lite… ja, ja, vi får se hur det går…

hons-krama3
‘Aaahaaa… mmmhhh…’ 
‘Hhhmmm…??’

hons-krama1
Ok, jag ger med mig. Dino provade på rätt sätt några gånger men fick knappt ner huvudet, men när glaset vinklades kunde han ju knöla ner både kammar och slör! Curlade höns? Jo, tack!

honsen-stenar
Och medan man var generös passade Nuppe på att ta ens plats… Med Dino tätt efter. ‘Aaaaahh! Här var ju förträffligt matte, tack!!’

Lördagsmys!

fagel1
Efter en superskön, trevlig och solig långpromenad med hundvänner i Kungsbacka vilar Andruska nu ut med husse i soffan. Hundar blir verkligen mer trötta av nya intryck och variation än av motionen i sig! Theo ligger nånstans vid fötterna och brukar komma med en tass runt benet eller lägga huvudet på magen. Så tillgiven.

fagel
Och så var vi en sväng in i zooaffären när vi ändå var i stan. Det blev lite parakitfrön och hundtuggisar. Hönsen är nattade och har fått sitt nya godis. Snart blir det att gå ut med hundarna igen, utfodring av både dom och oss och sen väntar film och lördagsgodis! Fåglarna får oxå sitt förstås – blåbärskvistar blev det här.
Ha en mysig kväll! 🙂

Lera i hagen

stockar-i-hagen
Inget vidare underlag i hagen nu… Lerigt och blött och inte tillstymmelse till grässtrån… Vi har ju några björkar i hagen (eh, jag menar inte de där stockarna i bild…) och de är ju törstiga så det är bra, men det hjälper inte så mycket just nu tror jag. Men oavsett, träd i alla former är alltid bra i hagen. 🙂

stock-i-hagen1
Nuppe klafsar omkring.
Men en ny fräsch stubbe piggar alltid upp! Och en hög löv! Och om de är gamla och ruttna gör ju verkligen inget!

lera-i-hagen
Store, lite klumpige Dino kan se så fundersam ut ibland. Som nu när han undrar vad det var för kul med den där stubben (som man inte ens kommer fram till, bah!). Varför har nån lagt en gammal stock i vägen?!

Mat till älsklingar

hundmat-ar-bast1
Har bedrivit lite hobbyforskning det sista. Kring hundmat och vad man egentligen ska välja. Så det har blivit mycket googlande och jämförande i denna djungel (!). Skönt att man får sällskap 🙂 . Våra hundar är friska, pigga och har inga speciella besvär eller allergier (vad vi vet), har stabila magar och rörliga leder. Så det kanske inte är så svårt egentligen men så är det ju det att vi vill ha ett bra torrfoder som oxå är hälsosamt, alltså som även innehåller lite nyttigheter och grönt. Vill helst inte ha massa syntetiska färgämnen och andra tillsatser och helst inga ospecifika ingredienslistor. Och så vill vi inte ha ris, för jag tänker att det kanske inte är så bra om det nu är arsenik i. Hundarna äter ju ändå fodret 2 ggr om dagen varje dag månad efter månad… Och kyckling och annan fågel som finns i så många foder går bort direkt. Samt ägg. Helst ska fodret vara ekologiskt men det visade sig vara svårt att synka med våra övriga önskemål. Det var nog inte så lätt i alla fall… suck.

Jo, jag hittade en brittisk sida som jag haft nytta av och gärna delar med mig av. Där man kan pricka in i vänsterkanten vilka önskemål man har så filtreras de ut. Man kan t.ex sortera på spannmålsfritt, proteinhalt, ålder, ingredienser osv. Alla märken är inte med men många: All about dog food.
Och så hittade jag denna sida med näringstabeller och massa frågor och svar hos en hundmats-expert: Sallander Consulting.

hundmat-ar-bast
Igår bestämde vi oss äntligen och hittade både foder och annat på Zooplus. Hemleverans blir det och det är ju bra (om man är hemma alltså…). Passade på att köpa lite grejer till parakiterna oxå. Jag brukar gå via Sponsorhuset när jag handlar på nätet, så går en viss procent av köpet till en valfri förening/organisation. Jag har valt Hundhjälpen. Så bra att kunna ge en liten peng till något gott samtidigt som man handlar och utan att det kostar extra! Massa butiker i olika kategorier är anslutna till Sponsorhuset och när man ändå ska handla kan man ju lika gärna försöka ta nån av dom. T.ex djurbutiken Animail och hälsobutiken Bodystore har jag handlat en del från. Olika butiker ger olika många procent till föreningen.

Och så hittade jag faktiskt även lite hönsfoder på Zooplus! Det kunde man kanske inte tro. Köpte några fröblandningar som komplement till basfodret. Inte billigare men när man bara har några hönor är det ju rätt praktiskt att slippa köpa en 15 kilos säck av varje sort man nu vill ha – majs, ärtor, vete, korn eller havre… Roligt att fler butiker nu har grejer till höns! På Lantbutiken finns ju oxå en hel del. 🙂

Ägg och faran med korgar!

agg-hobbyhons
Hönsen tycker det börjar bli vår nu och har börjat värpa! Eftersom vi inte köper butiksägg var det månader sen vi åt ägg, så det blir gott med varsitt frukostägg på lördag!

agg-honsen2
Färgen på kammarna har de fått tillbaka oxå! Och de är piggare, pratsammare och är ute mycket mer. Roligt!

agg-honsen1
Men häromdan var det så trist väder och hönsen var rastlösa och klåfingriga. De började klättra på all inredning så fort jag öppnade förrådsavdelningen. Dora är galen i den här lövkorgen! Skulle hela tiden hoppa ner där. Jag hade hö i den i höstas och det glömmer hon aldrig…! Mysigt som attan och ett perfekt rede! Så jag tänkte att jag ska vara en snäll hönsmatte och ge dom den en stund. Och en stund senare låg där ett ägg! Alltså höns älskar ju korgar, byttor och krypin!

Det här var en kul grej tyckte Kira. Tills, hon fastnade med tån i en springa…! Det var dumt av mig faktiskt. Hur tänkte jag där? Jag tänkte att det skulle kunde hända (lite har man ju lärt sig under tiden med höns) men att det ju bara är över dagen sådär och att man kanske ska slappna av lite och inte gå och tänka på risker hela tiden. Och krafsa i redet brukar de väl ändå inte? Joho! Nästa gång jag kom in var det blod i korgen, ganska mycket faktiskt. Tänkte först att Nuppes kam måste fått sig ett hack av Dino eller att de dödat ett djur… Men när jag kollade såg jag att Kiras nagel och nagelfäste var blodigt. Nageln satt dock kvar och inget såg brutet ut. Skönt! Det hade redan slutat blöda så jag sköljde bara foten. Hon måste ju ha fastnat, stackarn. Kunde gått väldigt illa med de små sköra tårna! Och de spinkiga små hönsbenen!

agg-honsen5
Så nu vet man det.
De här upp-och-ner-på vända byttorna funkar däremot bättre! Kanske inte som rede, men… Bra att leka skeppsbrott på. Och bättre ‘leksaker’ än korgar. Höns behöver sysselsättning, det har man insett. Och det förstår man ju, för såklart vill de ha nåt att göra hela dagarna. Möbler, sittpinnar, och lite annat kul som kanske nässlor att plocka i. Omväxling gillar de!

Så en notering till mig själv (och till er andra som vill förebygga att hönsen skadar sig): skippa korgar! Skippa allt som de möjligtvis kan fastna i. För de krafsar, sprätter och lägger näbbarna i blöt överallt! Mer än man tror! Såna är höns, helt enkelt. 🙂

Det ljusnar!

ljusare
Blir så glad av att se hönsen vara ute!! Snön är borta så nu hoppar de glatt ut när jag öppnar luckan!
Och när man närmar sig går de förstås allihop och ställer sig vid dörren…

slappa-ut-honsen
Rova står på stenen och drömmer sig bort över horisonten… Det ser ju så grönt ut därute på ängen… Dino som har väääldigt bra koll på vad man gör undrar mest när jag ska öppna dörren!

slappa-ut-honsen1
Ivrigt och otåligt vankar de av och an längs med nätväggen. Liksom för att hitta en öppning. Så gör de när de vill ut. Nä, tittar jag ut genom fönstret verkar de se så nöjda ut så… det är när nån sån som kan öppna är här som de tydligt visar vad de vill.
‘Vi vill ut! Vi vill ha grönt! Vi vill sprätta!’

slappa-ut-honsen2
‘Hallå! Öppna då för sjutton!’
Dino slänger frustrerat varannan blick på dörrhandtaget och varannan på mig, som för att liksom visa; fattar du inte matte? Man ska använda dörrhandtaget!

Post Navigation