Dino och Rova är alltid ute längst… Och ikväll blev det ännu längre (ni kom väl ihåg att dra fram klockan? Kanske inte så poppis att komma försent till jobbet imorrn, ni som har chefer…).
Höns är fantastiskt vackra tycker jag! Här är Rova med sin glansiga fjäderdräkt i solen.
Ha en trevlig kväll!
Lite ris från igår blev succé! Och så lade jag ner lite kiwi och äpple. Vi har ett speciellt ‘ekosystem’ här – efter att man ätit ett äpple kan man sen ge skrotten till antingen parakiterna, hönsen, Atlaz eller, nä det hamnar visst aldrig i den bruna påsen…
Saker har en tendens att välta när Dino är i närheten, men än så länge går det bra.
Jaha, ok… där ser man. Dino visar Rova och Dora hur man lättast får tag i de klibbiga kornen.
Rova gillade inte detta med att stoppa in hela huvudet, hon gick runt och tittade skeptiskt på asken, snodde lite av Dora och gick sen vidare. Dora som är den modiga gör på alla tänkbara sätt och tar det mesta själv!
Och efter att ha gått till mattes filt och torkat av näbbarna fick Dino sig en kram och en liten pratstund – lite egentid med matte, det tycker han är mysigt.
Har haft en riktigt härlig vårdag idag! Jag, Andruska, mamma och hennes tre hundar tog en långpromenad vid havet, stannade lääänge, pratade och fikade. Köpte sen thai-mat och åt på terassen med alla hundarna lösa i trädgården. Mysigt. Och så roligt att se dom alla tillsammans, nöjda och glada! Och vilken värme vi hade, svårt att tro att det bara är mars! Sen kom grannen med Andruskas bästisar och var med på ett hörn. Och strax efter Magnus och Atlaz – 8 vovvar på en gång alltså…!
De söta, kärleksfulla hönorna ovan är från Chicken Run Rescue’s fotokalender:
”Penny (red) and Jenny (barred), joined us in February. They are adorable, and our son loves them very much. As you can see from the photos Penny and Jenny love each other very much. They are inseparable. Penny often puts her wing around Jenny.”
Idag blev en riktig hund-dag, imorron kommer hönsen få sin förtjänade uppmärksamhet. Ha en skön helg!
‘Ups, där är hon! Aaah, vi ska väl inte gå in redan?’
‘Ja, vi gömmer oss! Ducka! Ner ner ner…’
‘Neeej! Jag tror hon såg mig. Eller jag vet inte… Dino, såg hon dig?’
‘Nej, jag duckar ju!’
Coola Rova badar själv hon! Helt i sin egen värld uppenbarligen…. Rullar runt och ‘tvålar in sig’ heeelt obekymrad… Hon är en härlig go dam!
I flera år har vi haft stockar och rishögar nära tomten, de sista här verkade helt ha glömts bort… Funderade på hur det går med de djur som håller till där, om riset ska bort är det kanske bäst nu innan de får ungar… Sen hade det ju varit trevligt att äntligen få se ut över vidderna… Förra veckan fick jag helt enkelt nog så jag ringde skogsbolaget och sa precis som jag känner, vänligt men med önskan och vilja. De lyssnade och sa att om de legat mer än ett halvår bör det ju kollas upp.
Två dagar senare när jag precis avslutat morgonkaffet ser jag genom köksfönstret hur den stora flis-bilen rullar in…! 🙂 Det påminner mig om att det alltid är värt att försöka! Är man inte nöjd med något finns nästan alltid en chans att förbättra!
Och så vår lilla flis då, modell mindre… som vi använde när vi röjde vår tomt för 4 år sen. Många träd skulle ner och högarna kändes enorma…. puh. Jag drömde om stockar och ris flera nätter i rad…. Vi behövde inte anlita någon eftersom vi fick all hjälp av Magnus fantastiska föräldrar. De hjälpte oss sen också med bygget av övervåningen i huset.
Två helgers jobb från morgon till kväll. Visst är det något särskilt med riktigt grovjobb? Det blir så konkret det man gjort. Och faktiskt skönt att ta ut sig ordentligt. Så går man där och småpratar och skojar lite emellanåt, den teamkänslan gillar jag. Sen sover man rätt gott (även om man kanske inte drömmer om rosa moln).
Vi hade otroligt bra samarbete vi fyra. Även om det var mycket och allt skulle tas om hand hade vi också roligt ihop. Och så spännande att ha gjort sig en egen plats där man kunde drömma om det kommande huset! En ordentlig vedhög blev det ju också.
Och att sitta och fika på tomten… Svärmor var ju också med och slet och drog i riset men fixade också lunch och så. Det är sååå mycket värt att någon ordnar med allt sånt när man röjer, bygger, målar eller vad man nu gör!
Det blir ofta några saker att ordna på helgen när man är hemma båda två. Igår var det hundarnas tur att bli ompysslade – kloklippning, tandborstning och tassinsmörjning. Även hönsen fick några långa klor klippta. ‘Men vi då?’ Jo, och så var vi hundvakter åt grannens charmtroll, Andruskas bästisar!
Och så blev det ju promenader, lek och bus så klart! Full rulle alltså!
‘Matte, är du med, här kommer jag?’
När gästerna var lämnade och allt var avbockat på fixarlistan var vi alla lite trötta, så det blev soffmys, film och godis resten av kvällen 🙂 .
Har tagit tag i att fixa nät på staketet igen, blev nästan klara 🙂 .
Ska bara ha ett gångjärn till den stora grinden.
…Den som hönsen just gick ut genom.
Det är så mysigt att vara ute och greja tillsammans i trädgården med hönsen omkring sig! Och de håller sig faktiskt alltid i närheten.
Eller nästan i alla fall 😉 .
Lite äventyrliga är de allt, men kommer snabbt tillbaka igen. Och har man bara godisburken är det inga som helst problem att få in dom!
Det där med att gissa vad hönsen ska gilla, förbereda en massa och sen upptäcka att det var något helt annat som lockade har ni kanske upplevt…? Rova tyckte underdelen av hönshuset verkade spännande. ‘Hhm, vad finns det här?’
Man vet liksom aldrig riktigt vad djuren ska gilla i förväg, sen märker man att de små personligheterna också gillar lite olika saker. ‘Jag tar i alla fall helst denna vägen!’ Smidiga Nuppe vill gärna vara högsta hönset fast är det inte… Så han får kompensera, eftersom han kan.
‘Och vi tar denna vägen! Grinden öppen, hurra!’ Hönsen ‘smiter’ tillbaka till den inhägnade delen av tomten – ja, precis, den som var tänkt för hönsen! Vad har de hittat på nu då…?
‘Jag tar trappan, ah, vad jag kan!’ Store Dino tar ett trappsteg i ett kliv (!), hoppa högt går sådär för denne tunge kille.
‘Tada, då tar jag denna vägen, under trappan! Eh… om jag kommer ut.’
Det är något med vissna blommor och torrt gräs… och en hönsstjärt i matchande färg mitt i allting… Jag gillar verkligen blommor, även om vi inte har så många (undras varför?). Men att se en harmonisk och nöjd flock höns gå omkring är det allra finaste smycket i en trädgård tycker jag.
Vackra Rova drömmer sig bort i vassen. Så här tänker man sig nog en hönsdröm. Själv drömmer jag ibland om hönsen, inte bara dagdrömmar (de där om hur man ska lyckas få alla höns att leva ett bra liv och att någon gång kanske kunna öppna ett hem för alla de oönskade), utan nattliga också. Fast kanske inte så konstigt när en stor del av dagens tankar och sysselsättning ägnas dom.
Fast natt-drömmarna handlar tyvärr mer om att de är i fara på något sätt (hönsmamma, jo tack) eller som härom natten, att hönsen var många fler. Det såg dock inte ut som vår hönsgård men så brukar det ju vara i drömmar. Det fanns glas emellan, såg dom liksom mer som på ett zoo. Och så hade vi många fler tuppar… vad ska man göra med dem? Fast den senaste oron är inte befogad eftersom vi inte vill föda upp kycklingar, av bland annat den anledningen…
Sälja kycklingar är nog inte så svårt, men det skulle säkert vara det att släppa dem ifrån sig. Små dunbollar som man har ömmat för som ska bli egna speciella personligheter. Och sätta tuppar till denna värld mot en oviss framtid… Översatt – det skulle nog inte säljas några kycklingar här… så tupparna, ja, de skulle få delas upp mellan olika hönor, hönshus och hagar. Magnus skulle nog inte bli överförtjust direkt… hhmmm.
Visst blåser det mer nu för tiden? Det är väl tyvärr en del av den globala uppvärmningen… Men vi har det ändå bra här i norr, tänk i Kina där de får gå med skyddsmask i städerna eller i Indien där flera hundra tusen dör av avgaserna årligen! För att inte tala om alla djur som far illa vid naturkatastrofer, olje- och kemikalieutsläpp, regnskogsskövling och höga växthusgaser.
Nä, nu ska jag inte ge dig klimatångest. Men tänk på att saker som är bra för miljön också är bättre för oss själva och för djuren, så vi har ju allt att vinna på att göra miljövänliga val! Jag brukar tänka ‘vad kan jag göra åt det här’? Oftast kan man göra något, utan att det ens är svårt. Alla kan inte göra allt men helt klart är att alla kan göra något!
Så om vi alla börjar leva lite miljövänligare så går det att förbättra klimatet! Och det är inte svårt: panta, källsortera, köra miljövänligt, energisnåla, äta mindre kött, köpa mindre plast och köpa så mycket ekologiskt det går.
Så, då har vi löst världens klimatproblem också, här på måndag eftermiddag 🙂 .
Fluffiga Rova tycker precis som matte inte så mycket om blåst. Hon vänder ryggen till så går det bättre, fast det beror ju på vart man ska… hhmm.
Men att stå med båda fötterna på jorden, behålla en medveten blick och inte vända kappan efter vinden, då står man stadigt och hållbart…
(Fast motvind är kanske ändå bäst. För frisyren i alla fall…)
 | Mentor om Vad ska höns egentligen ä… |
chickensteps.wordpress.com 
