Regn, massa, massa regn…

Många tassar att torka blir det… men inte lika många som i onsdags när vi hade det här trippelgänget också, Andruskas bästisar. Tur att Magnus var hemma så vi kunde ta några koppel var… ;-). Andruska har nog världens bästa päls! Så lätt att hålla ren. Och så är den supermjuk och har den där lystern och glansen.
Hur smutsig hon än är – allt åker av galant!

Vad gör hönsen en regnig dag? Är det ösregn som idag är de inne. De kanske får lov att vara lite utanför hönsburen, eller får lite rester som tröst.
‘Matte, hur har du det med dina egna tassar? Du gick in utan att torka av dom!
Så här ska man göra.’

‘Och så här ska man bygga ett bo. Man kan t.ex ta den här lilla balen som någon lagt fram till oss, och platta till lite, och så formar man… Titta här Kajsa, kom upp, det är jättemysigt!’ 

‘Och här finns ju några riskorn kvar! Kom nu tjejer (nä, inte du Dino)!’

Och vad gör husse och matte en regnig lördag? Nu blir det hundtvätt av Atlaz som fortfarande har lite kvar av sin hudinfektion och ska badas med specialschampot igen. Och Magnus ska baka bullar. Och så ska vi städa! För imorrn kommer mina svärföräldrar, Magnus syster med man och mamma hit eftersom jag fyller år. Det blir roligare än en regnig städdag gissar jag. Sol ska det visst bli också. 🙂 . På måndag får vi också besök, av några andra rumänska hundar med matte och husse, ska bli skoj.
Vi ses om några dagar! Ha det bra så länge!

Hundpromenad!

Vi tar en promenad på traktorvägarna. Andruska, Atlaz, matte och husse.

Förbi grannens ladugård.

Och alla blommor i hagen.

Vi tar bron över bäcken.

Stannar och fotar. Visst kan man lära ‘gamla’ hundar att sitta! Vår rumänska prinsessa kan nu också ligg, puss, stanna och kom. Fast ibland gör hon lite som hon vill också… vem gör inte det?

Kollar in fåren. Men var är dom? Rymt som vanligt. Kanske till någon annans trädgård…

Och så ut på ängen för lite hundträning. Atlaz är ju trots allt en brukshund och gillar att jobba, även om han är lite till åren.

Andruska är överlycklig bara för en promenad. Och att bara få vara med och tillhöra en familj.

Hemma igen. Tack för detta, husse!

Dinos sporre

Ni som följt vår hönsflock ett tag vet ju att Dinos sporre ramlade av för ett tag sen. Han hoppade nog ner från något, lite för nära en sten kanske och slog i baktill. Det var blodigt runt om men den satt ändå på sin plats. Men på inrådan av veterinär tog vi av den eftersom det glipade nästan helt om när vi vickade på den. Sen sköljde vi såret med steril koksaltlösning och satte steril kompress på, fastlindad med sårtejp. Vi sköljde ofta och tog nytt bandage flera gånger de följande veckorna men till slut var det helt läkt. Behövs ofta ett par veckors skydd på djursår… Höns är tålmodiga patienter och brukar låta sår och bandage vara men tar man av för tidigt kommer det ju smuts in direkt, vid sandbadning osv, så bäst att ha på lite längre. Nu ser han helt fin ut! En sporre kan man ju lätt vara utan!

Fina Dino med bara en sporre. Han har varit så duktig, lilla gubben. Det måste ju ha gjort jätteont när han slog sig, urk! Men han har varit väldigt lätt att bandagera och pyssla med. Han är ju också väldigt tam, orädd, lugn och lätt att hantera så… 

 

Hönskvällar

Vad fint det är med ängsblommor! Man behöver ju inga rabatter! Fast visst är den gula giftig, är det smörblomma? Eller vad heter dom egentligen? Vi har dom lite här och var så det kan bli lite bökigt, och synd, att ta bort dom. Om de inte är jättegiftiga förstås…

Hönsen är i allmänhet inte så intresserade av blommor men Dino brukar (som vanligt) nafsa lite även i dessa gula. Rova däremot har något helt annat i kikaren. ‘Vad finns det här?’ Mina Million Bells brukar också få lite naggade kanter även om hönsen inte tar några mängder direkt. Men det mesta ska provas, det får man räkna med.
Mer klåfingriga djur får man nog leta efter…

De gula blommorna trivs väldigt bra här runt hönshuset. Tillsammans med veden, högt gräs och några hundkex. Och så ängarna intill. I hönshuset har vi också ved, massa mer, fast jag drömmer om att göra hönshus-delen större och ha resten av ytan bara till hönsgrejer. Men då måste vi ju bygga något… vi får se med det. Men inte fel att ha tankar och drömmar.

Gå och lägga sig finns inte på Rovas karta, nä, hon är ju på upptäcktsfärd! Hon vill gärna gå själv den, precis som min älskade Stina brukade göra. Det blev tyvärr hennes bortgång, pga höken i november. Det var hemskt. Hon var så tam och speciell! Saknar henne så när jag ser de andra lyckligt ströva omkring i gräset. Hon fattas oss. När hon inte gick själv var hon med mig eller med Rova och Dino. Hon är min lilla ängel och finns i mitt hjärta hela tiden.

Brännässlor har vi gott om. Nu är de på gång. Snart dags att ‘skörda’, dvs. hänga upp på tork för att ge hönsen till vintern. I brist på annat grönt får de både sysselsättning och vitaminer. Friggeboden funkar bra som tork, de kan lätt hängas upp i klasar under det utskjutande taket och när de torkat får de fortsätta hänga i boden tills vintern.

‘Nä, nu ska jag nog gå in till de andra.’
T.om Dino har redan gått in. Rova och Dino, alltid uppe längst. Hönor och tuppar är ju personligheter så det är inte så konstigt att de också har egna viljor.

Efter Midsommar

Hoppas du haft en bra Midsommar. Det enda jag brukar önska den dagen är att man kan sitta ute. Det underlättar så mycket! Resten brukar ju lösa sig. Vädret var faktiskt bra (i alla fall för att vara midsommar). Det blev några av mina syskon, deras respektive och barn plus några grannar. Hela stora familjen träffas sällan samtidigt, kanske är det av platsbrist, ähum? Vi tog ut vardagsrumsbordet så vi fick ett längre bord med plats för alla. Vår stora blommiga vaxduk kommer alltid till sin rätt när vi har barn här ;-).

Jag tycker det är så roligt att ha många här! Fast jag känner samtidigt alltid stress av den där viljan att få ihop allt med mat, tallrikar (det får bli lite blandade modeller helt enkelt), kaffe och allt. Och så vill jag samtidigt hinna prata med alla, titta på hönsen ihop, leka lite, visa hundarna för frågvisa barn och samtidigt hinna få lite kvalitetstid och sitta och prata i lugn och ro. Och så vill jag att alla ska ha trevligt och få vad de behöver. Allt går liksom så fort och vips har alla gått hem… Känns alltid lite tomt efteråt. Kan känna mig lite vimsig i huvudet efteråt (eller var det av snapsen?) av alla intryck, ihop med stressen som börjar lägga sig efter det man förberett. Och så undran: blev allt bra? Men ändå är det så roligt att ha alla här! Man skulle ha en sån där privat servitör/kock alltså, mmm…

När vi var hos mina föräldrar en gång och mamma frågade hur många som skulle ha kaffe (de hade ett sånt där kök man kan gå igenom, så när en gick ut gick en annan in…) gick hon där och ropade. Till slut utbrast hon: ‘nääee, det går ju inte att räkna, alla rör ju på sig hela tiden!!’
Det blir alltid lite rörigt när man är många. Man ska nog inte ha så höga förväntningar, det är ju delvis dom man blir stressad av. Kanske får ha kalas lite oftare så man vänjer sig och blir mer avslappnad med det…

Jag träffar de flesta i familjen flera gånger om året men det är egentligen bara midsommar som vi är hos oss många på en gång. Och kanske någon gång runt jul. Får nog införa en sommarträff till, det är ju nu det är som bäst här! Eller varför inte en grann-träff istället, ett grannkaffe…

Men först ska vi varva ner lite och se fram emot resten av semestern. Och en ny midsommar nästa år. För det har visst blivit tradition att ha den hos oss. Praktiskt med traditioner, skönt att veta vad man ska hitta på vid högtiderna!
Sen behöver man ju inte ha massa projekt eller tillställningar alls, man kan ju faktiskt uppskatta och se fram emot enkla saker oxå. Som en stund med en höna i knät, en promenad, en kopp kaffe med en kompis eller bara se en sån här liten anspråkslös pion slå ut för första gången…

Midsommar!

Tårtorna är bakade och snart väntar gäster. Jag önskar dig en underbar Midsommar!

Bland ormbunkarna!

Dora är den modigaste av våra leghorn. Hon är den som bestämmer, är tuffast och mest framåt. Och mest självständig och påhittig. Och mest busig! Hon har full koll på mig här men ni vet väl hur djur är? Busiga hundar som gömmer sig för sin matte eller husse, bakom ett träd eller en lyktstolpe – på bredden liksom, hi hi. Så står dom där och spanar. Undrar om hon ser mig? Höns har nog lite av detta också verkar det som…

Kira har lagt sig tillrätta bland de där stora tuvorna. De älskar att vara här, utanför tomten… Bland högt gräs, sandbad-ställen, ormbunkar och annat spännande. Och fästingar… Jo, hon ser faktiskt ut att ha något på sig men kanske är det bara jord. Har fått frågan om man bör fästingbehandla höns. Det skulle jag inte rekommendera. De lär få i sig gifter och förresten får de inte så många och de få som sätter sig (brukar vara i ansiktet) är de andra snabba att picka bort.

Det var så gulligt, när Kira myste kom Dora och la sig intill. Heeelt intill ska man ligga när man vilar eller sandbadar! Ibland ligger de alla i en stor klump så man knappt ser vad som är vad. Eller vem som är vem…

Och så en arm om. Det här var ju faktiskt ännu gulligare! Höns är väldigt sällskapliga och skapar olika slags relationer med varandra.

Semester!

Nu har vi fem veckor semester framför oss! Så härligt! Det ska bli midsommar med syskon och deras barn, några utflykter, långpromenader, fikastunder, filmkvällar, födelsedag, lite jobb, lite fixande i trädgården m.m. Och så massa mys med djuren så klart, som vi haft idag :-).

Även om jag aldrig helt tar semester så kan jag ändå känna mig ledig. Man behöver ju inte dra igång mer än man har lust till i butiken dessa veckor, handlar folk mycket blir jag glad för det och tar det annars får det vara ok ändå. Ansvaret med djuren har vi ju också alltid – men inget av detta känns betungande. Det har liksom bakats in i livsstilen.

Något av det bästa med semestern är att Magnus är hemma varje dag. Kunna äta frukost ihop varje morgon och ha hela dan framför sig. Och kanske något projekt… nä, vänta nu skulle vi inte vara lediga? Vår första sommar här hade vi tusen projekt – lägga stenmur, snickra terass, lägga grus och bygga trappa. Alla andra vårar därefter har vi sagt att ‘men denna sommaren har vi väl ändå inget särskilt’. Fast det har det ju blivit ändå… Vi har målat, gjort hönshus, byggt hönshage, byggt staket osv… Men denna sommaren har vi nog faktiskt inget, på riktigt (tror jag). Vi får väl slappa lite då!

Sommarkväll

Fästing-fritt!

Apropå det här med fästingar, i år provade vi för första gången preparatet Fixodida till våra hundar. Atlaz har i 9 år haft Scalibors halsband utan problem men förra året fick han kliande utslag, så i år satsar vi på giftfritt. Atlaz får alltid fler fästingar än Andruska som ju är vit, så blir det ju, svårt att se allt. Alltid bra att kolla igenom hunden efter varje promenad vid riskområden samt ta bort så fort som möjligt om de satt sig.
Andruska checkar innehållsförteckningen…

Helt ok verkar det vara…
Och ingen av dem har fått några konstiga reaktioner. Jag var lite skeptisk först eftersom en del tycker att det är verkningslöst men samtidigt har jag hört det motsatta. Det viktiga är att man inte tar för låg dos samt att man förväntar sig full effekt först efter två månader. Vi började de första dagarna  i april och ja, jag tycker faktiskt att de nu har färre fästingar än de nånsin haft och då sägs det ju ändå vara ett fästing-år. En och annan får man så klart räkna med men det är både färre krypande och nästan ingen har satt sig de senaste veckorna. Nöjd!
Fixodida innehåller B-vitaminer och hittas i de flesta Zoo-affärer.