Blogg om höns och lantliv

Archive for the month “september, 2015”

Lindrande saker i sorgen

trost-sorg
I morse åt jag frukost med fåglarna men saknade Atlaz så mycket liggandes bredvid min stol. Efter en stund hörde jag det välbekanta surrandet utanför fönstret. På nåt sätt verkar gräsroboten ofta pricka in när man ska äta… Kanske är den ändå lite tröstande och sällskaplig med sitt lugna, strävsamma sätt. Tyvärr får vi ju finna oss i att den får vara vår kökshund nu istället (alltså, Andruska är underbar på alla sätt men hon är inte en sån som gärna vill vara helt inpå eller självmant söker upp oss i köket. Man brukar inte önska ett ‘tiggigt’ beteende på en hund men i hennes fall hade man nog bara blivit rörd…). Jag såg nåt på nyheterna en gång om ensamstående japaner som har robotar som ‘husdjur’. De kunde konversera med dom och roboten kunde oxå göra enklare hälsoundersökningar. Praktiskt. Men mest var det för att hålla sällskap. Lite hemskt att det ska behövas men men, säkert bättre än inget.

Tröst-kortet i fönstret från syrran känns oxå lite stöttande.

trost-sorg2
Att sitta med sitt morgonkaffe och ha sällskap av Joakim och Alma känns oxå lindrande. De är så söta. Nymfparakiter ser alltid så trevliga ut! Man kan sitta här och bara titta på dom medan tankarna får blandas fritt mellan Atlaz, saknad, funderingar, drömmar och planer för dagen. De brukar sitta på stolsryggen mittemot min, men ofta hoppar de oxå ner till basilikorna i fönstret.

trost-sorg4
Där kan man nämligen både titta ut och noppa lite i bladen (eller varför inte knipsa av hela stammen!). Det brukar se lite halvknas ut i köket när de varit här. Jord och bladsmulor på fönsterbräde och golv. Och en del annat här och var, som du nog förstår…

trost-sorg1
En blomma i fönstret är ju alltid lite lindrande.
Och ikväll blir det ytterligare läkande inslag – Bonde söker fru! Jag älskar det! Så fina miljöer och så mycket mysighet och feelgood (och rätt pinsamt, ähum!). Jag behöver verkligen såna program just nu. Och så tycker jag det är intressant med relationer och förstås spännande att se om man kan gissa vem de klickar med. Den där med prästerna gillar vi oxå båda två, den som går på tisdagar, Tro, hopp och kärlek heter den visst.

Ha en fin kväll!

Annonser

Stenpartiväxter & höns

hons-stenparti
Stenpartiväxter, släng er i väggen!
Jo, när det här gänget är i farten ryker det mesta… Vet inte om stenpartiväxter är nåt att satsa på för en hönsmamma alltså…

hons-stenparti1
Tror inte man ska ha så stora förhoppningar när det gäller rabatter och höns överhuvudtaget… Jag vill nog inte kalla detta för en ‘rabatt’ men eh… jag har faktiskt med viss förväntan slängt ut vissnade margeritblommor här. Kanske sprider de sig tänkte jag. Men de är nog nån annanstans nu…

stenpartivaxt-hons
Här var mycket spännande! Det är nåt med berg och allt som finns där intill!
Ett par söta små sukulenter jag fått av en kompis som för tredje gången kom rullandes nerför berget har jag nu omplacerat. Konstigt nog verkar de ha klarat sig och växer nu vid entrén (på andra sidan staketet). Och några trampnarv har nätt och jämnt fått vara ifred, så även om ambitionsnivån inte är så hög har vi det i alla fall inte helt blomlöst.

Roliga hönshus & lösningar

Lantliv_hons_10-670x538
Roliga bilder från ett trevligt inlägg i bloggen/tidningen ‘Lantliv’.
Klicka på bilderna så finns där mer fina hönshus & smarta lösningar! 🙂

Lantliv_hons_6-670x506
Ha en fin söndag!

 

Lite höstbilder

hons-landet
Har varit ute med Andruska och hönsen och fotat lite idag.

hons-landet3
Stjärnögan har blivit lite ansad… Hönsen tycker den är rätt god.

hons-landet1
Rova på trappan och Dino nedanför.

hons-landet2
Nuppe bestämde sig för att dra iväg gänget ut mot gärsgården.

hons-landet4
Insläppta igen.

hons-landet5
‘Hallå…’

hons-landet6
Så var det läggdax för hönsen. Natti, natti.

Atlaz 2003-2015

riesenschnauzer3
Älskade Atlaz. Fattar nog inte riktigt att han inte är med längre. Känns så overkligt. Han var verkligen en riktig vän. Han lyssnade när man behövde prata, la huvudet i knät eller la en av de där stora tassarna på för att lugna ner om man var ledsen eller upprörd. Han fanns alltid där. Stor, stöttande, lojal, beskyddande, närvarande. Det är ett sånt tomrum här hemma. Vi saknar honom så mycket.

riesenschnauzer5
Saknar hans stora närvaro, även om man ibland… eh… tyckte han var lite i vägen… En 43-kilos bromskloss. Ofta fick man skuffa undan hela köksmattan eller kliva runt honom när man höll på i köket. Han tyckte om att ligga tätt intill, i tv-soffan kunde han vara riktigt ‘knöig’… När vi t.ex höll på med bygget kunde han komma och lägga sig i en sågspånshög… Och när jag åt brukade han ligga mellan min stol och väggen. Han tyckte om att vara där man var.

riesenschnauzer2
Saknar promenaderna vi tog alla fyra. Så många härliga, långa promenader vi tagit ihop.

riesenschnauzer1
Han var tuff, kaxig, bufflig och rätt klumpig men han hade oxå en finkänslighet – som att ta något ‘försiktigt’. Och på morgnarna gav han sig aldrig till känna förrän han hörde att man vaknat och skruvat lite på sig. Så artig på nåt sätt.

riesenschnauzer-ny
Den där busiga blicken. Ibland kunde han ta nåt och gå iväg med det och vägra släppa. Det skulle helst slitas och bitas i. Men sina gosedjur var han alltid rädd om – de tvättades, tuggades på och bars omkring, men han förstörde dem aldrig! De sitter nu allihop i hans säng. De ser lite frågande ut. Det är ungefär så som man sjäv känner sig. Det gick så fort allting, det sista. För fort liksom. Hade bara velat ha honom lite längre.

Lördagsmys

lantliv-villa3
Har haft en skön dag. En sån där dag man nästan bara är utomhus. Långpromenad med Andruska och Magnus till ‘Fina stället’ som vi kallar det. Ja, du förstår nog varför…

lantliv-villa5
En blundar och en räcker ut tungan, jomenvisst… M är bra på många saker men foto kanske inte är hans starkaste sida… 😉

lantliv-villa7
Efter promenaden tog vi kaffe på terassen. Tog mig oxå en kram av Dino. Mysigt…

lantliv-villa1
Medan M lagade middag hade jag svårt att gå in denna fina kväll så jag gick runt och skrotade lite så där i allmänhet. Krattade lite, plockade lite…

lantliv-villa
…och staplade lite ved. Hönsen var aldrig långt ifrån… 🙂
Ha en fin kväll.

Vid bänken

hons-ute1
Äventyrslystna Dora är i farten igen… Man kan verkligen tydligt se hönsens personligheter. Dora är helt klart den busigaste, mest påhittiga och modiga hönan. Överbeskyddande gentlemannen Nuppe håller koll, hon kan ju vingla till däruppe!

hons-ute3
Jaha, ett steg längre. Bäst att följa efter… Hhmm, står hon inte lite nära kanten tro…?

hons-ute
Dino tar allt med ro. Han har ju hittat nåt gott (och äter upp det innan fler hunnit märka nåt!).

Sinnesro

Sinnesro-bonen
Tyckte det passade bra att ta fram den här idag. Den är så bra. Speciellt om man har svårt att ta situationer, om man förlorat någon, inte vet hur man ska förhålla sig till saker eller om man går igenom något annat jobbigt. Eller bara som stöd kring vardagliga saker – som att det håller på att bli höst…
Ha en fin dag, vänner.
heart

Pyssel & tankar i hagen

bra-bilder
Tänker massor på Atlaz och vi saknar honom så mycket. Känns fortfarande overkligt. Och det känns som att det gick så fort! Det går nog aldrig att känna sig förberedd. Ja, det har varit en jobbig vecka. Men jag kan trösta alla som precis förlorat någon med att det blir bättre, oavsett hur illa det känns just då i början. Även om det känns som inget mer kommer bli bra, att det inte kommer funka, eller att man aldrig ska bli glad eller nöjd mer. Och jag kan lugna med att de första dagarna är värst, så man får bara försöka ta sig igenom dom.

bra-bilder1
När man har fler djur måste man ju så att säga bita ihop och göra det som behövs. Första dagarna kändes det svårt att hitta någon mening med något och jag fick skuldkänslor när jag ägnade mig åt Andruska, vår andra hund. Eller hönsen. Kändes så orättvist. Det är det där med skuldkänslorna… de verkar ständigt återkomma med djur. Men nu har det lättat lite. Så nu jag plockat lite i hagen, städat bort klickar, tagit bort några gamla stubbar och slängt in lite frön.

bra-bilder4
Såna här stubbar och murkna grejer är väldigt bra. De blir som en naturlig födosöks-grej och så är de ju roliga eftersom de oxå har lite jord och grönt i sig. Och så fungerar de oxå som sittplats.

bra-bilder5
Ska de vara i hagen en hel dag (de dagar jag inte har möjlighet att ha koll på dom ute i trädgården) brukar jag se till att slänga in lite grönt och någon grästuva. Och ibland ändra runt lite så de får omväxling.

bra-bilder2
Och så har jag just tagit av Rovas ‘kappa’. En sån där specialsydd ‘hönssadel’ hönor kan ha på ryggen för att skydda kal hud mot sår eller hackning/fjäderplockning. Hon blev lite kal, dels pga av parning men oxå pga av att hon ruggade. Men efter bara ett par veckor under sadeln var alla fjädrar utvuxna, hela och fina igen.

bra-bilder7
Fiffig uppfinning får jag säga! Den sitter fast under vingarna och dras åt och knyts nedanför nacken. De kan fortfarande sträcka på vingar, putsa sig och flaxa. Hon har inte bekymrat sig över den alls. Tidigare somrar har fler hönor behövt sadel men i sommar var det bara Rova. Det måste väl tyda på att tupparna lugnat ner sig…?

Hjärtan i sorg

saknad2
Vår underbare, älskade Atlaz fick tyvärr somna in i måndags. Vår bästa vän. Vår familjemedlem. Alltid lojal, stöttande och så beskyddande. Vår stora, kramgoa, starka, snälla nallebjörn. Det var så svårt att ta beslutet. Vi är så ledsna och saknar honom så mycket. Vi känner lite lugn i att veta att han slipper lida, att vi gjorde allt vi kunde och att vi hade styrkan att ta beslutet när det inte fanns mer att göra, men det känns ju ändå så hemskt.

saknad
Han var lite piggare när vi fick hem honom förra torsdan men på fredan ville han inte äta. Under helgen fortsatte det så, magen var ännu inte bra och hans bakben blev svagare. Han hade feber av och till och pulsen var hög och ojämn. Vi ringde veterinären i söndags för att höra om vi kunde lindra på något sätt eller om det fanns chans att göra mer om vi kom in. Hon sa att det enda vi kan prova nu är att lägga in honom med dropp, men han kommer inte bli bra av det utan det är för att förlänga, kanske bara dagar. Vi var så rädda att han skulle somna in där, utan oss intill sig, så det skulle inte kännas bra. Sedan visste vi ju inte om och hur mycket han hade ont, eftersom de inte hittat precis vad han led av. Han kan ju haft hög puls av smärta. Hon tyckte att vi skulle överväga att låta honom få somna. I måndags åkte vi in tillsammans. Kommer inte på mer att säga. Känns bara så tomt. Magnus har haft Atlaz i sitt liv i över 11 år och jag i över 6 år. Tacksam för att jag fick lära känna honom, för att han älskat mig, för att han alltid funnits där för mig, för att han vaktat mig. Jag har alltid kännt mig trygg när han är med mig. Också tacksam för att vi fick hela helgen tillsammans, en helg med bara gos, prat och lugn och ro.

 

Post Navigation