Synkroniserat…!

Det är fint nu!

Det är så fint ute nu. Man måste bara stanna upp och titta… och känna. Och tänka. Hönsen är bra på det, mindfulness i vardagen liksom. Vi har mycket att lära av dom. Gör som hönsen och ta vara på och gläds åt allt som är bra och fint! Tillsammans eller helt själv, höns kan båda delar… 🙂

Det går bra!

‘Behöver ni hjälp där borta eller? Vi kommer!’
Vilken härlig början på semestern vi haft – vi jobbar järnet…! 🙂 Håller verkligen på att få ordning här nere i det f.d ‘kärret’! Idag har vi varit ute hela dan och grävt, jämnat till, krattat och plockat massor av sten. Det tar sig!

Jorden är mycket bättre nu efter vi gått och grejat här, det börjar likna en trädgård och snart kan vi så! Kira är på väg att hjälpa husse med stenen. Dom är så mysiga och hjälpsamma. Inte ofta man kan säga det men alltså, dom har faktiskt gjort lite nytta här. Dom har både luckrat upp grästuvor, krattat och gödslat.

Nja, lite längre bort ska den nog tycker Kira… jag håller nog med där.

Nuppe bevakar det hela men ser skeptisk ut till stenens placering…

‘Jo, men det här blev väl bra.’
Eftersom vi har en megastor sten liggandes här som vi inte fick upp och med en topp som sticker upp lite opraktiskt så tänkte vi att vi istället täcker den med några stora stenar i en grupp. Kan nog bli bra.

Och lite vedstaplande har det också blivit. Jag tycker ved är väldigt fint! I staplar och rader, och så luktar det så gott!

Och så lite välbehövlig vila (det var väl egentligen det semester var till för? 😉 )…

Höns och huggorm

För några dar sen upptäckte jag Dora på andra sidan staketet stå och greja med nåt. Som om hon försökte äta upp nåt stort från marken. Tittade nogare och såg henne stå och hacka på en huggorm!! Alltså, man slutar aldrig häpnas och förundras över vad höns är kapabla till! Och vad orädda de är!


Jag rusade runt och fick bort henne, ifall den fortfarande var, eh… ‘på hugget’. Sen lyfte jag upp den slappa ormen med en lång pinne och pillade lite på den, den var stendöd! Hon hade huggt i huvudet, det var blodigt och krossat, men inga andra skador. Måste varit en unge eftersom den bara var ca 35 cm lång. Har kollat igenom henne men hittar inga bett eller svullnader och hon har varit lika pigg som vanligt. Svårt att upptäcka bett där höns har fjädrar men i ansiktet borde det väl synas tänker jag. Hönsbenens fjäll är jag däremot osäker på om ormar biter igenom.

Alltså, jag undrar hur det gick till! En höna som överrumplar en orm! Hon måste ha ställt sig på huvudet eller fått in ett träffsäkert, snabbt hugg när den närmade sig henne. Och sen fortsatt picka, antagligen för att äta den… Skulle både vilja och inte vilja se det… Stackars orm och synd för de är fridlysta, men, men. Jag la den på kalhygget så kanske en rovfågel (som också är fridlyst) har glädje av den. Om de nu tar döda djur.

Idag blev det i vilket fall annat än huggorm till mellanmål. Men tuffa, modiga Dora var först med att upptäcka skålen på räcket. Jag blandade ihop en mix av lite av varje som fanns hemma – majs, havregryn, potatis, vetekli, nyponpulver och lite linfrön och juice.

Rörigt värre brukar det bli – skvätt, klafs och klirr (men hellre det än att de äter huggormar…)! Fast just nu ser ju Dino och Kira faktiskt ut att äta väldigt prydligt. 🙂

‘Vänta, du har nåt där.’
Uppmärksamma Dora tar bort lite kladdiga matrester från Nuppes slör. Nuppe står snällt still under tiden.

Hur man förebygger ormar i trädgården m.m:
Naturvårdsverket/Om huggorm

 

Hönsens Midsommar

Festen är över och gästerna har gått hem…
Tack och lov kunde vi faktiskt sitta ute och äta (!), i alla fall en stund. Hönsen fick vara med och mingla. Mysigt!

Hönsen tyckte det blev lite läskigt på terassen med så många människor, konstigt möblemang, fladdrande dukar och ballonger. Men ute på gräset gick de förnöjsamt omkring. Mest intressant var det minsta barnet för han tappade potatis… Och när han inte tappade potatis insåg de att det inte gjorde så mycket för det gick ju bra att äta direkt ur handen! Hönsen tyckte den lille killen var väldigt trevlig…


Finns nog lite brödsmulor och allt möjligt kvar här… Och så mycket havre och vete som de fick! Barnen tyckte det var roligt att skramla med godisbyttan och se hönsen komma springandes. Våra hönor är exemplariska när det kommer till inkallning! Sen blev det matning ur handen för de som vågade. Fast det var ingen som ville mata Dino… hhmm. Men han var desto mer populär att hålla! Han lät sig snällt fotas, sitta i knät, klappas, kramas och bäras! Lille, söte gubben är så tålmodig och snäll!

Vi brukar för säkerhets skull ha hundarna i ett eget rum när vi har barnfamiljer här men när gästerna gått hem fick hönsen gå in och hundarna fick vara ute istället. Känns viktigt att alla ska bli sedda och ha det bra! Blev en lyckad Midsommar!

Glad Midsommar!

Jag önskar er alla fina bloggvänner en glad Midsommar! 🙂

Kontraster

Tänk om alla hönor kunde få ha det så här. Vara utomhus, få bete sig naturligt och få använda sin upptäckarglädje. Få gå ute på gräs, sprätta i lövhögar, sandbada, äta gröna blad, leta insekter, ha gott om plats och få leva i en naturligt stor flock (3-30 individer). Det önskar jag mig!


Hönor ska inte vara instängda i trånga burar, pressas att lägga ägg eller vara inomhus i stora hallar och för stora grupper. Det borde vara nolltolerans mot att värphönor och kycklingar kvävs ihjäl i sina pyttesmå lådor på väg till slakteriet. Och att avla så att värphönsen plågas av äggledarinflammationer och slaktkycklingar av benproblem. Att överhuvudtaget spärra in djur i fabriker i syfte att utnyttja och döda är ju helt galet! Och helt onödigt! Jag undrar hur det kan vara lagligt att behandla djur så djupt oetiskt? Ibland när jag ser våra höns njuta av grönskan och friheten får jag ett slags dåligt samvete eftersom jag tänker på alla hönor som inte får sträcka på vingarna och springa ute i det gröna. Känns så orättvist, snyft. Jag skulle vilja göra nåt för dom oxå! 

Men rättigheter har faktiskt djuren enligt Svenska Djurskyddslagen, här är en del av den:

‘Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden är förbjudet. Vid transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande.’

Djurskyddslagen kolliderar i allra högsta grad med den verkligheten som värphönor, kycklingar, minkar, grisar, kor m.m lever i varje dag. På pappret ser det ut som vi har en bra djurskyddslag och det har vi ju men jag tror liksom det är meningen att den ska följas oxå! Och Länsstyrelsen ska hinna kontrollera allt…


Är ändå glad över att det finns så många organisationer m.m som jobbar för djurens rättigheter till ett naturligt liv. Det finns Djurens Rätt, Djurrättsalliansen, Djurskyddet m.m. Och så utomlands förstås, som t.ex Animal Equality, Dyrenes Beskyttelse, Noah, Farm Sanctuary och Peta. Och så Gotlands Djurfristad som jag hoppas mycket på och nyss börjat stödja via mitt företags fond. 🙂

Känner du till fler organisationer som gör ett bra jobb med att få bort djurindustrin? Eller andra sätt som ger ringar på vattnet? Hur hjälper man livsmedelsdjuren på bästa sätt? Hur höjer man generellt sätt djurens status? Hur ökar man folks empati för djur? Hur kan man peppa folk att börja se dessa underbara, söta, kloka och sociala hönor som husdjur/familjemedlemmar och inte som livsmedel?

Trots allt känner jag en spirande hoppfullhet just nu. För det går framåt! Om än sakta. Jag har en slags känsla av att det är nåt stort på gång. Konsumenter och butiker har blivit mer medvetna, fler och fler välkomnar vegetariska och veganska rätter, allt fler klädkedjor skippar päls, nästan alla matkedjor har infört en buräggsfri policy (kom igen nu ICA, ni är sist!), intresset för ekologisk mat ökar och djurrättsorganisationerna växer.

Om vi hjälps åt kommer vi ännu längre! 🙂

Rova och Dora i redet

‘Hur går det därnere, är du färdig nån gång eller?’
Räknade in hönsen för att kolla att alla var i krokarna och saknade tre, tittade då in lite snabbt bara i hönshuset och konstaterade att Dino som vanligt följt med en av hönorna in för att värpa. Han brukar ligga prydligt intill redet eller stå snällt och vänta bredvid. Sötisen! Och så tänkte jag, jo, där har vi alltså Dora och Dino, mmm, och så Kira och Nuppe därute, men var är då Rova? Så tittade jag lite närmare och fick då syn på Rova som hade krupit ihop i samma rede, PÅ Dora! Alltså, ibland är dom lite märkliga, vad är det för fel på redet bredvid? Är det inte bekvämare att ligga bredvid varandra, så kan man ligga där och värpa ihop, mysa och skvallra lite och så. Nä, alla lägger sina ägg bara i det högra redet… Och råkar det, som nu, vara upptaget när man behöver dit knör man helt enkelt bara in sig… Höns alltså, dom är ju roliga. Och visst har dom tyck och tänk och egen vilja precis som vi människor.

Kvällsfika i hagen

 

Bar-häng!

Rova och Dino är alltid tillsammans, t.om dricka samtidigt ska man göra. Skål!

Det blir som det blir när hönsen härjat på terassen – skvätt, plask, klickar, sand och en och annan avknipsad blomma… De älskar att vara här! De går hit när de sandbadat och skakar av sig sanden, de sitter under bordet när vi fikar, de dricker, de solar…


‘Alltså, vem är bartender här egentligen? Självbetjäning…?’


Vänta, jag fixar säger Kira och går runt. Dora ser ut att fundera på vad hon ska beställa…

Men hur blev det nu då, klättra i baren? Är det verkligen en bra idé?

Dino bestämde sig för att ta över i ‘kiosken’ och tycker att Nuppe ska ställa sig snällt i kö.

‘Hallå…?’

Ha en fin kväll! 🙂