Blogg om höns och lantliv

Min Juldröm…

lantlighet
Höns ses väldigt sällan som husdjur eller familjemedlemmar. Sorgligt och orättvist tycker jag. Orsaken är nog vår kultur och hur vi är vana att se på höns. Jag tror också att om man aldrig haft en höna att älska och ömma för är det svårare att känna empati för höns. Det är nog därför majoriteten känner mer för hunden som ju brukar stå människan närmare. På ett sätt förstår jag det eftersom man lättare får kontakt med en hund och den så tydligt visar sina känslor. Man behöver ju umgås längre med en höna för att se samma saker. Och hur många gör det?

Att höns inte har status som husdjur märks också när veterinärer knappt tar emot dem – de har för lite kunskap – pga att så få går dit med sina höns. Det påminner om vilken otrolig makt man har som konsument!

I ägg- och kycklingindustrin utnyttjas höns extremt. Inget annat djurslag i världen används i så stor skala och blir så hårt utnyttjade. De är onaturligt många på golven, vissa går t.om på galler i bur, de transporteras i pyttesmå lådor, ca 150 000 dör i transporterna varje år, värphönornas äggläggande styrs av onaturliga ljusprogram, de får för lite stimulans, ensidig kost, tuppbebisarna används inte utan dödas direkt, näbbarna klipps, de får ont i benen pga för snabb tillväxt och extrem avel, de flesta får aldrig komma ut och sprätta och slakten är stressfylld, ångestfylld, utdragen och plågsam. De behandlas så dåligt att jag mår illa av vanmakt! Hur kan det vara ok att behandla kännande individer på det sättet? Hur kan det få fortsätta, dag efter dag? Enligt Djurskyddslagen ska djur kunna bete sig naturligt, inte överansträngas och inte avlas på ett sätt som är negativt för deras hälsa. Inte mycket som matchar verkligheten.

Många känner att denna vanvård är fel och vill förändra. Men sen tar bekvämligheten kanske över eller rädslan för att sticka ut om man ändrar på saker. Andra vet inte ens att man kan göra skillnad.

Många hobbyhöns-ägare bryr sig mycket om sina höns men det finns samtidigt ofta fokus på produktion – av kött, ägg eller avelskycklingar. I forum kan man hitta tips om hur man slaktar sina höns, vilken ras som är godast eller lägger mest ägg. Men inte ser vi det om kaniner, papegojor eller andra husdjur… Det är ju i och för sig etiskt bättre att självhushålla på egna höns som haft det bra än att stödja hönsfabrikerna, om man ska tänka relativt. Likt att det är mer etiskt att äta vildsvin än fabriksuppfödda grisar. Men något i mig skriker att det ändå känns FEL. Och alldeles alldeles onödigt… Vi lever ju inte direkt på stenåldern längre!

Men det behöver inte vara svart eller vitt, jag känner flera som skippar kyckling helt men äter lite annat kött och då KRAV-märkt eller vilt. Det är bra, då har man tagit några steg åt rätt håll.

Även om man är mer medveten och bara äter egna höns, tål det att reflekteras över:
Vad ger oss rätten att överhuvudtaget utnyttja eller styra över deras liv? 

lantligt
Inte nog med att höns är både intelligenta, sociala, medvetna, kommunikativa, nyfikna, påhittiga och individuella personligheter så är de också väldigt vackra tycker jag! För att inte tala om deras fantastiskt mjuka fjäderdräkt och att de är så mysiga att hålla. Jag skulle så gärna vilja se en attitydförändring – att man börjar acceptera höns som husdjur.  Med lite medvetenhet är det lätt, häng på du med!

Hur kan man då göra skillnad?
Det bästa man kan göra är att helt enkelt sluta äta kyckling och industriägg. Det finns många proteinrika, nyttiga och goda alternativ! På den tiden jag fortfarande åt kött hade jag, som många andra, fördomar. Jag trodde att kött MÅSTE ingå i kosten. Jag trodde att det var komplicerat utan, att man bara hittade vegetariska grejer i hälsokostaffären, att vegetarianer är annorlunda och att man måste äta tillskott annars får man järnbrist. Och jag var rädd att vara till besvär vid middagar och så. Nu vet jag bättre.

Sedan ger det flera hälsovinster och är bättre för klimatet att äta mindre kött. Och så kan jag avslöja att jag är säker på att man blir lyckligare! Detta eftersom samvetet är bättre och att det känns meningsfullt att bry sig, ta ställning och vara med och påverka positivt för djuren. Så har det varit för mig i alla fall.

Tillsammans kan vi förbättra synen på höns!  heart

 

 

Single Post Navigation

2 thoughts on “Min Juldröm…

  1. Tjej 20 år on said:

    Väldigt bra inlägg och en trevlig blogg som jag läser ofta. Jag har haft höns i stort sätt hela mitt liv och jag håller absolut med dig, höns har otroligt olika personligheter när man väl lär känna dem. Det är något man inte kan förklara för folk, utan jag tror dem måste själva uppleva det. Sen att folk tror man är knäpp för man gillar höns, visar ju bara vilken okunnighet folk har. Jag tycker väldigt mycket om mina hönor, dem ger så otroligt mycket tillbaka.

    Jag äter kött, men äter inte kyckling eller annan fågel. Jag försöker minska ner på köttet, men jag är inte riktigt där än att bli vegetarian.

    God jul! 

  2. Hej och tack! Vad roligt att du gillar bloggen.

    Det att man verkar annorlunda för att man gillar höns känner jag också igen, det är så synd. Man får ofta ‘försvara’ hönsen och intresset för dem på något sätt, lite ansträngande tycker jag. Också frustrerande att träffa så många som väljer att inte göra skillnad för hönsen i industrin. Men men, ju fler vi är som visar att vi bryr oss desto bättre! Det sänder bra signaler och påverkar på sikt.

    Det gör mig glad att du är så medveten! Superbra!

    God fortsättning till dig🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: