Blogg om höns och lantliv

Från gatuhund till älskad familjemedlem

Adopterad-gatuhund
Ovan: Andruska i Save The Dogs hägn i Rumänien efter att de räddat henne undan avlivning.

Vi hade inte tänkt ha en hund till men jag tror att det var flera saker som gjorde att det ändå blev så: Under flera år hade jag träffat på folk som adopterat, från Spanien mest, och sett deras sociala och friska hundar. De hade ett speciellt kontaktsökande som jag gillade. Jag hade också sett någon info då och då om gatuhundsproplematik och det överskott av hemlösa djur som finns.

Sen var det nog ett frö som såddes i december 2011, när jag och Magnus var på hemväg från jobbet. I rusningstrafiken på en trafikerad viadukt dök det plötsligt upp en stor lös hund som sprang mellan bilarna med kopplet efter sig. Utan att tänka sa jag bara att han skulle stanna bilen, jag hoppade ut, kallade in hunden och slängde snabbt in den i baksätet. Det tog nog bara någon minut, jag hann inte resonera riktigt över vad det kunde vara för hund, det enda jag tänkte var att den skulle bort från vägen. Den var tack och lov bara lindrigt skadad på tassen. Hade den kommit ut på motorvägen precis intill hade det kunnat sluta i katastrof. Vi stannade på en parkering, ringde polis och hittade snabbt ägaren. Allt var snabbt över, men kvar blev en lite skavande känsla av att vilja göra mer. Trots att jag kände lättnad och glädje över att den klarat sig fanns det också en vilja där – att göra mer skillnad. När vi pratade om det sen var vi eniga om att vi hade tagit hand om den, åtminstone tills vidare, om inte ägaren hade hittats. En process började nog där – viljan att hjälpa en hund.

Så av dessa anledningar var jag nog rätt mottaglig när en vän på facebook några månader senare delade ett inlägg om Hundhjälpen. Jag hade aldrig hört talas om dem men blev nyfiken på hundarna och gick in och kollade lite. Så föll jag pladask för en hund som påminde mycket om en hund vi haft i familjen. Efter att ha läst om den och sett filmsnutten med den kunde jag inte få den ur huvudet. Hunden var redan bokad men jag mailade i alla fall in en intresseanmälan och nämnde också några andra hundar jag fattat tycke för. Jag pratade med Magnus om vad vi tyckte, om vi KAN och vilka möjligheter vi har. Dagen efter ringde en kontaktperson på Hundhjälpen och jag fick veta mer, hon ville så klart också veta lite om oss. Allt verkade seriöst och noggrannt. Några dagar senare hade jag bokat Andruska! Detta var i Februari 2012 och hon kom med flyget till Arlanda 1 maj där vi hämtade henne. Nu efteråt är det väldigt svårt att tänka sig hur allt var innan. En overkligt lyckosam känsla över att just hon, nästan av en slump, blev min! Men också att det till och med hängde på slump att just hon fick leva…

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: