Blogg om höns och lantliv

Omtänksamhet

honshus-matt1
Hönor, kycklingar och tuppar – ja, höns som släkte är såna underbara djur! Tittar man en stund på höns ser man vad de pratar om, vad de gillar och deras små gester. Det är en hel del konversation som pågår där… Och de är tvärtemot vad många tror rätt smarta – de kan räkna ut saker, associera och lära sig tricks. Och så är de både vackra, charmiga, roliga, kännande och sällskapliga. Trots det är deras status fortfarande låg och det skulle jag vilja ändra på! Hobbyuppfödare som pratar om att slakta överblivna tuppar… Jag förstår inte det, varför döda när man inte behöver? Det krävs ju bara lite planering! Varför inte se höns som ‘familjemedlemmar’? Som man gör med andra sällskapsdjur? Man kan helt enkelt bara vägra föda upp kycklingar om man inte vet vad man ska göra med ‘alla tuppar’. Och man kan vägra att äta kyckling – från affären och egen. Det finns alltid alternativ!!

honshus-matt
En liten tupp vill leva precis lika mycket som en höna. Och lika mycket som t.ex en hund eller katt. Läste på Gotlands Djurfristads sida att om man inte vill byta liv med djuren man sköter är något fel. Det är rätt (även om jag nog hellre skulle vilja vara människa än en höna, hur bra den än har det). Det är empati-höjande att regelbundet tänka: vad kan jag göra för att mina djur ska må bra? Hur hade jag velat ha det om jag var dom?

honshus-matt4
Jag tycker det är jätteviktigt att ställa sig frågor då och då. Vad bidrar jag till om jag köper ägg från affären? Vad bidrar jag till när jag köper kött från grisar som bara gått inomhus? Eller går på circus där djur utnyttjas? Hur har det här djuret levt? Har de tillräckligt med plats? Känns det ok? Vad kan jag göra för att (i alla fall några) djur ska få det bättre? Och: kan jag göra något åt det här (svaret på det är alltid ja!)?

honshus-matt3
Många tänker att det inte är nån idé att försöka göra nåt – så mycket uppoffringar till så liten skillnad. Men hallåååå, tänk om alla skulle tänka så? Tänk om alla tänkte så när det var val. Huh! Lite ansvarslöst att inte se sin egen del i saker. Självklart kan inte en, flera eller alla göra allt, men absolut säkert är att alla åtminstone kan göra något för djurvälfärden. Om alla ens bara gör lite blir det enorm skillnad!

honshus-matt7
Jag vet att medvetenheten ökar, fler och fler väljer ekologiskt och vegetariskt och djurrättsorganisationerna växer. Ibland är det bara så frustrerande att det går så sakta… Så många kycklingar, grisar och kor som just nu står instängda i tråkiga lokaler, och bara väntar på att dödas. Och så de hemska transporterna som stressar djuren nåt oerhört. Så mycket lidande, helt i onödan. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt för folk att sätta sig in i djurens situation.
Djur eller människa – vi har en sak gemensamt – vi delar viljan att leva och ha det bra.❤

Single Post Navigation

2 thoughts on “Omtänksamhet

  1. Nu ska jag erkänna en sak!
    Jag började följa din blogg när jag skulle skaffa höns igen.. Läst allt och fått så mycket fina idéer och älskar dina bilder!
    Så gick din tupp bort.. Du skrev ett inlägg om din sorg och jag tänkte – men herregud.. Det är en tupp! Hur mår kvinnan som blir så knäckt av att förlora en tupp?? I min värld en sak man sörjer i 10 minuter! TRODDE JAG!
    En av mina tuppar som jag nyligen hämtade hos en annan ”hönsgalning”😉 SMET! Ja den tog sig ut ur hönshuset inom de 3 första timmarna här! Helt oförklarligt!!! Jag letade DESPERAT tillsammans med maken i timmar! Det gick 48 timmar så satt han bara där utanför helt plötsligt!!
    Sorgen efter den förmodade förlusten över någon jag haft i några timmar och sett fram emot spatsera runt här på gården.
    Förtvivlan över hans förmodade öde med en räv och lyckan över att återfinna honom hel och frisk!
    OBESKRIVLIG!
    Så jag läste ditt inlägg om förlusten av din tupp med andra ögon denna gång!
    Kram och glad hönssommar!

    • Hej Pia!

      Tack, vad roligt att du fått inspiration och gillar bilderna!
      Det var sorg över ett älskat husdjur generellt som jag nämnde i inlägget ‘Det här med sorg’ (om det var det du menade). Ångesten och de starka känslorna jag beskrev handlade om sorgen efter vår hund Atlaz som vi fick låta somna in i höstas. Vi hade haft honom så många år och det kändes fruktansvärt. Man fäster sig något oerhört, kanske mer ju längre man haft ett djur. Men jag tycker inte det är konstigt om man kan skulle känna så starkt för en höna, tupp eller annat älskat djur oxå, man har ju liksom så olika band och beskyddarkänslor till olika djur och man är olika känslomässigt och empatiskt lagda. Vad roligt att höra att du har ändrat din syn på höns lite och fått förståelse för hur mycket man kan bry sig. Skönt att du hittade tuppen! Tänk att han hittade tillbaka! Ha en härlig sommar med dina höns!🙂 Kram Katarina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: