Blogg om höns och lantliv

Vila i frid älskade Nuppe

nuppe-min
I måndags gick vår älskade fina Nuppe bort. Känns så otroligt tomt i hönshagen. En sån snäll, uppmärksam och beskyddande tupp som var så mån om sina hönor. Så vacker med sina glänsande fjädrar. Vill ha honom kvar!

nuppe-min1
Förstår inte vad som hände, han har varit som vanligt – ätit, varit ute med de andra, varit företagsam, sprungit osv så sent som i helgen. Inga symtom från ögon, näsa, mun och ingen annorlunda andning. Ingen hälta eller ostadighet. Efteråt såg jag däremot på bajsbrädan att avföringen var ljusgrön, vilket de andra inte hade och det är inte riktigt den nomala färgen. Men fast i övrigt, men lite torrare och mindre klumpar. Annars var det bara i söndags, när de fortfarande var lösa i trädgården, strax innan de skulle gå och natta sig, och fick matrester (som han åt av), att han var lite, lite sävlig och inte hoppade efter de andra över staketet. När vi tog in dom hoppade han upp och la sig på pinnen bredvid de andra. Sent på kvällen tittade jag till honom och han fick lite äpple och fröer ur handen. Han hade satt sig som vanligt på pinnen men stödde lite med vingarna.

nuppe-min3
På måndag morgon satt han kvar på pinnen fast de andra gått ner. Jag lyfte ner honom och då bar inte benen. Han vinglade inte, han stog bara inte. Han la sig ner i ruvställning och ville inte äta eller dricka. Jag tog ut Dino och Rova och lät ‘hans’ hönor Kira och Dora vara med honom i hönshuset. Jag insåg då att han var riktigt dålig och bullade bara upp lite runt om så han låg stadigt. Han ville gärna stänga ögonen och efter ett tag böjde han nacken och lutade näbben mot ströt. Jag satt där nån halvtimme, klappade, pratade och grät och kunde inte förstå vad som gått snett, sen somnade han bara. Jag önskar så att jag kunnat göra något, att jag kunde ha sett eventuella symtom tidigare. Kanske har det visat sig med små, små saker, som det ofta gör med fåglar, och så har jag inte varit tillräckligt uppmärksam. Tänk om jag missat nåt…

tuppen
Jag har kollat lite på hönssjukdomar men har svårt att hitta nåt som verkar stämma. Ingen annan verkar sjuk. Kan han ha ätit något giftigt? Snälla kommentera om du känner igen nåt eller vet symtomen på förgiftning. Eller kan det vara hjärtat? Men borde man inte se sånt på kam eller andning? Eller att han borde varit trött? Med sjukdom överlag ses ju ofta blek, blå eller skrumpen kam, hängighet, att de äter och dricker mindre eller diarré. Kammen hade fin färg ända mot slutet men en aning blå i toppen längst bak.

Tänk att det kan gå så snabbt, detta kortet tog jag i helgen.
Han har strosat runt här hos oss med sin lilla flock i nästan fyra år. Känns så overkligt. Vår fina, fina Nuppe. Saknar honom så mycket.

Single Post Navigation

8 thoughts on “Vila i frid älskade Nuppe

  1. Lena Areskog on said:

    Beklagar verkligen!!!

  2. Eva-Karin on said:

    Så jättesorgligt! Stackars er, jag vet precis hur tomt det blir.
    Jag tycker inte du ska fundera på om du kunde sett det tidigare, för precis som människor är ju hönsen också olika pigga olika dagar. Ibland snubblar dom, får insektsbett eller har ont i magen som går över… När jag hade en höna som var sjuk väldigt länge och jag läste och läste om hönssjukdomar minns jag att grönt bajs kunde vara ett tecken på förgiftning? Eller nån leverpåverkan tror jag…? Men har också haft höns som bajsat riktigt grönt men ändå varit väldigt friska, och då kom jag på att de ätit stora mängder gräslök… Kanske hade han ätit massa nytt fint vårgräs? Men naturen är ju full av växter som skulle kunna vara farliga och som hönsen också verkar undvika….men han skulle ju kunnat ätit nåt som var giftigt… Men det är svårt att veta och nu gäller det att tänka på vilket fint och fritt liv han fick. Kramar!!!

    • Tack, ja, jag får försöka tänka att han haft ett fint liv. Fast det är oxå svårt, känns så orättvist att han inte får gå här med de andra längre. De andra har inte haft ljusgrön spillning så det var kanske nåt han fått i sig. Då de rymt har de ibland krafsat vid fingerborgsplantorna, nya som börjar komma upp (vildvuxna), om nu enbart bladen är giftiga, osäker. Eller så var det nåt annat… Saknar honom så. Kram!

  3. Elisabeth on said:

    Hej!
    Jag följer din blogg o således även Nuppes liv… Känner mig uppriktigt ledsen när jag läser ditt inlägg. Är så omöjligt svårt att mista ett älskat husdjur!!!
    Han har haft ett underbart tuppliv hos dig, kunde inte i världen ha haft en mer omtänksam matte, var säker på det!
    Skickar många kramar!!!

  4. Anna Ställ on said:

    Varför ska det vara så svårt att mista ett älskat djur!? Man vill gärna att de ska leva läääänge. Vi som älskar djur får våra liv såå berikade bara av att vara med våra djur, men jag är också säker på att våra djur har fått bra liv med oss! Det är ändå en liten tröst när det blir svårt. Var trygg och nöjd med att du har gett Nuppe det bästa tupp-liv han hade kunnat få!
    Kram

    • Tack Anna, vad snällt sagt. Ja, det är så svårt förlora ett älskat djur. Det är det enda jobbiga med att ha djur. Och när man bara har några hönor och lever så nära inpå dom blir de så personliga för en. Men ändå ger de så mycket glädje oxå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: