Blogg om höns och lantliv

Bearbetning

hundar-adopterade
Har rensat tankarna lite med olika sysslor. Att förtränga jobbiga upplevelser är nog aldrig bra men att stundvis distrahera är helt ok, för man kan ändå inte bearbeta allt på en gång. Det får gärna tas lite i portioner. Samma sak med sorg. Hundarna har alltså båda blivit duschade och Atlaz (han i svart) har även blivit klippt. Han är jättesöt så tycker jag, även om han inte direkt liknar en riesenschnauzer (men VAD gör det…?). Rena, fina och lättskötta pälsar har de nu. Andruska har underbar päls – blank, len och lätt att hålla efter och behöver aldrig klippas.

hons-grus
Medan M var ute med sin racercykel tog jag tag i vedklyvningen. Nej, inte den där med yxan (uhh, får läbbiga tankar bara av att tänka på höns ihop med en yxa. Har svårt att förstå varför man skulle använda den på dom? Ok, kanske i en nödsituation vid en plågsam skada eller så, som inte går att göra nåt åt och man då verkligen gör allt snabbt och rätt. Men att nacka för att äta, never!). Medan jag klöv ved och rensade tankar rensade hönsen bort lite ogräs från gruset. Kändes bra att ha dom omkring mig.

ved1
Dino kom för att titta vad jag gjorde av veden på andra sidan garaget. Han verkade tycka det blev snyggt. Får se bara om högen står lika snyggt staplad efter nästa storm…

ved-hons
Kira och Dora utforskar sågspånen. Jag saknar Kajsa så det gör ont och tänker massor på henne. Tankarna har inte riktigt lugnat ner sig; var det rätt, var det för tidigt, kunde jag gjort nåt mer, fick hon rätt behandling, hur hade det gått om jag åkt in direkt till Blå Stjärnans fågelmottagning istället (osv)?

ved4
Från vänster: Rova, Dino och Kira. Jag har också plockat lite i hagen, rensat bort rehab-avdelningen i badrummet (som tyvärr inte blev nån rehab, snyft), fotat lite och såklart varit ute på hundpromenad. Och vilat, har varit trött denna helgen. Det tar på krafterna att förlora ett husdjur. Och allt det där innan – velandet, oron och osäkerheten. Nu ska vi slappa i soffan med vovvarna.

Vi ses snart kära djurvänner!

 

Single Post Navigation

2 thoughts on “Bearbetning

  1. Jag har nackat en höna, illa skadad av duvhöken som vi upptäckte inne i hägnet.
    Det fanns ingen tvekan om vad som måste göras, allt för att få slut på lidandet. Det kändes bra att veta att jag kunde, faktiskt. Jag tror inte du hade kunnat rädda Kajsa…djur döljer sin svaghet i det längsta och när man upptäcker det är det nog för sent. Med hundar och katter är det lättare, de delar vårt liv på ett annat sätt. Så söta små vedstaplar *s*.

  2. Tack Lena. Det stämmer nog, troligtvis hade jag inte kunnat rädda henne. Jag har mailat med en hönsexpert i USA och hon sa att med all sannolikhet var det ägg-relaterat. Kan ev. behandlas (beror på orsaken) men är svårt och blir det bra kommer det ofta tillbaka igen. Det är baksidan med högvärpande raser. Med hund och katt är det lättare ja, man har mer koll när man lever så tätt tillsammans, sen döljer de nog inte sjukdom riktigt på samma sätt.
    Ja, precis, vedstaplarna är nog mer söta än stabila😉 …

    Ha en fin dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: