Blogg om höns och lantliv

Sju älsklingar

alla-hons
Tack till er som hört av er om Kajsa. Tyvärr fick hon somna in i onsdags. Känns så tråkigt och ledsamt. Blev för jobbigt att välja ut en bild på henne så jag ville hellre visa en på dom alla sju, som de var från början. Från vänster; Stina, Nuppe, Rova, Dino, Kira, Dora och Kajsa.

Sköterskan sa i fredags att om antibiotikan tar visar det på bättre allmäntillstånd redan efter några få dagar, men efter helgen blev hon bara sämre. I måndags plockade hon lite i skålen, ett och annat frö åkte ner men i tisdags och onsdags åt hon inget, jag lockade med allt men bara några maskar gick ner. Drack gjorde hon inte alls sedan i lördags, innan dess var det flera dagar sen. Hon orkade inte längre gå utan ville lägga sig ner. Hon ställde sig inte upp frivilligt de senaste dagarna. Jag var så osäker på beslutet. Hade hon ont? Hur ont? Var det ok att fortsätta? Kunde jag göra något mer? Vad är bäst för henne? Var det ok att fortsätta och riskera att hon gick bort själv – kanske i ångest, flämtningar eller smärta? Eller kanske är det det mest naturliga? Det känns nog naturligt för ett gammalt djur som mest bara är trött tror jag. Men annars? Är det egentligen rätt att avsluta liv? Blev hon deprimerad av att jag hade henne inne själv så länge? Hade hon ätit och druckit och jag visste att hon inte haft så ont tycker jag hon kunde få vara med de andra ute en stund varje dag och så hade hon kunnat få sova inne så man haft koll och kunde ge extra näring. Kanske hade det varit ok om benen inte höll pga att hon var lam men ändå hade ett ok allmäntillstånd. Men hon var fortfarande jättelös i magen och svullnaden hade inte gått ner, den har nog pressat hennes ben utåt. Jag kände att här måste väl gränsen gå.

Men samtidigt hade hon bra färg, bortsett från det blå på topparna, ögonen var klara, hon flämtade inte eller verkade orolig utan lugn, hon var ändå lite med och tittade vad man gjorde. Och maskar gick ju ner, så det kändes hemskt att låta henne somna. Tänk om det inte var svullnaden som påverkade gången, utan vätske- och näringsbrist, deppighet eller för lite stimulans och rörelseyta? Vad hade hänt om hon hade fått gå kvar med de andra och jag aldrig tagit in henne? Ska de inte äta alls eller var går gränsen? Så där gick det runt i huvudet. Jag ville också veta vad det var och övervägde obduktion, det kan ju vara nåt smittsamt också. Och då behöver jag ta ställning till det rätt snart. Usch, jobbigt att behöva tänka på sånt bland alla andra tankar, känslor och tvivel. Fast enligt SVA borde det redan brutit ut på övriga i så fall. Sådär tänkte jag i flera dagar och kunde varken bestämma mig för att gå till veterinären igen eller hur jag skulle göra med det andra. Och tänk om det ändå fanns något att göra – annan medicin eller andra undersökningar? I så fall var jag beredd att göra det. Blev värsta inre konflikten. Jag har velat hit och dit och haft ångest över att inte veta vad som är bäst för henne, hur mkt hon lider och ens vad det är. Jag ringde Blå stjärnan igen i måndags samt Distr.vet och en hönsveterinär och beskrev symtomen igen och vilken behandling vi gett och alla sa att när inte antibiotikan tagit och hon nu är så dålig att varken äter, dricker eller kan gå behöver hon få hjälp till andra sidan. Fler undersökningar kunde heller inte göras, kanske på Blå Stjärnan men de sa att hon är alldeles för dålig för det nu. Så i onsdags var vi hos Distr.vet i KBA och hon fick somna in. Jobbigt.

Jag försöker ha lite känslomässigt avstånd till hönsen eftersom de är så många och att de lätt kan få sjukdomar plus att vård inte fås så lätt, men när man väl intensivvårdat en höna i en och en halv vecka får man såna moderskänslor och beskyddarkänslor! Jag ville så gärna att hon skule bli bra. Förra fredagen när jag körde iväg från veterinären, med henne och medicinen kände jag mig så förhoppningsfull. Hon förtjänade att bli bra och komma tillbaka till ett bra hönsliv med de andra, efter allt hon fått stå ut med i badrummet. Känslorna och medlidandet blev så starkt dessa dagar. Jag ville inte att hon skulle lida ihjäl, kanske i ångest och flämtningar och varje morgon var jag så rädd att hon skulle ha somnat själv. Det skulle inte ha känts bra. Men det andra kändes heller inte bra. Nu i efterhand tänker jag om det var för tidigt, kanske kunde hon fått nåt dygn till men då fanns ju risken att hon skulle självdö och därmed kanske lida… Svårt, jag visste inte om hon led och hur långt det skulle varit kvar om hon gått bort naturligt. Säkert hade man kunnat hålla henne vid liv med näringslösning och vatten länge till, vem vet, men hur länge och hade det varit ok? Om nån känner igen symtomen och har erfarenhet snälla hör av er till mig så jag får veta.

Nu med lite bagage känner jag att jag borde åkt till Blå Stjärnan direkt, de har ju en fågelmottagning och de tar emot höns och tvekar inte att göra fler undersökningar. Tänker mycket på henne. Jag hade gärna fortsatt behandla henne. Vet fortfarande inte vad det var och ingen har kunnat ge mig svar och det känns jobbigt. Men jag misstänker bukhinneinflammation, äggledarinflammation eller bukvattensot. Känns hemskt att inte få veta men vet heller inte om det gett något. Egentligen ville jag mest obducera för att få reda på om hon fått rätt vård och om det var rätt att hon fick somna in, om det var något i skötseln som var bristfällig eller om hon ätit något giftigt. För smitta trodde jag inte på eftersom ingen annan har symtom, men säker är jag inte. Till slut bestämde jag och M att vi begraver henne i trädgården, bredvid Stina.

Single Post Navigation

2 thoughts on “Sju älsklingar

  1. Jag beklagar, så tråkigt att det inte gick att rädda henne. Det är alltid svårt när ett djur dör, ju mer man bryr sig om dem, ju värre är det. Sorgen är kärlekens pris.

  2. Tack Lena. Ja, så är det. Ett högt pris ibland kan jag tycka, men ändå så underbart att ha djur. Synd att gå miste om att leva med dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: