Blogg om höns och lantliv

Livets nojor

hons-hage-inhagnad
Här var några. Jag vill ju ha dom lösa mer men jag nojar mig också för faror. Men jag försöker ha dom lösa lite varje dag i alla fall och kollar till dem ofta. Dessa tre är de mest rymningsbenägna. Eller, alltså… de andra – Dino och Rova, är inte benägna alls eftersom de inte hoppar. Vad det underlättar med tunga hönsraser! Men, men leghornen är rätt roliga ändå. Pigga och nyfikna. Och var är resten?

hons-smiter-inte
Här var uppenbarligen någon tidigare… Han/hon avslöjar var var det hoppats upp och var det ramlats ner (troligen rätt ner i buxbomen). En stunds tvekan ser det nämligen ut att ha varit. Eller så har han (jag antar att det är en han för det är rätt stora fötter) bara stått avslappnat och filosoferat där borta på kanten. Det kan man ju också göra, vad skönt!

hons-inhagnad
Och här var en annan. Modiga Dora tänkte rymma lite men balanserar först på staketet för att hitta rätt landningsbana.

hons-staket-inhagnad
Tills hon upptäckte att det var lite höjdskillnad… ‘Uuuu, vad högt!’ Ungefär så kändes det när man skulle hoppa på det djupaste i skolans simhall… ‘Nu, nej, nuuu, ok nu gör jag det, nej vänta, nuneehhj…’ Medan andra glatt plumsade i. En efter en. Formade som kanonkulor och allt möjligt… Jag skulle bli en usel dykare. Är både mörkrädd, rädd för djupt vatten, har cellskräck OCH är rädd för fiskar och annat läskigt som slingrar sig runt benen.

hons-smiter
Det är ju tur att man slipper det då! Visst är det skönt att slippa vara barn och gå i skolan? Jo, tack, det finns ju nojor som vuxen också förstås. Kanske att tampas med kollegor, familj eller vänner. Och svårt att ta rätt beslut när man har så många valmöjligheter och så mycket att säga till om (men det är ju oxå en väldans frihet!). Men jag tänkte främst på att slippa det där kollektiva liksom. För vill man inte skämmas på bassängkanten, bli vald sist på brännbollen, kämpa med svåra mattetal, göra läxor, sjunga töntiga sånger på musiken, sy kuddfodral i syslöjden eller använda hemska sågar på träslöjden – så slipper man! Bra va?!

Coola Kajsa här är inte lika äventyrlig av sig som Dora. Tur att vi alla är olika, både husdjur som människor, för det är nog det som är meningen!
Var dig själv – alla andra är redan upptagna! 🙂

Så dagens tacksamhet får bli – jag är glad att jag är vuxen! Vad är du glad för idag?

 

Annonser

Single Post Navigation

One thought on “Livets nojor

  1. Själv kan jag sakna det kravlösa med
    att inte oroa mig för räkningar , man ska göra ett gott jobb på jobbet… Alla nya tekniska saker att sätta sig in i med nya mobiler , data etc
    Utan bara komma hem och leka och någon annan tog hand om tvätt ,städning och matinköp etc . Tänk vad tid man hade att bara vara i nuet.
    Nja vissa saker är bra som vuxen men det fanns guldkanter som barn också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: