Blogg om höns och lantliv

Ruggning & ägg

ruggande-hons
Hönsen ruggar nu. Lille Nuppe har typ bara två stjärtfjädrar kvar! Och det är fjädrar i hela hönshuset… Men för övrigt är de som vanligt. Äldre fåglar eller fåglar som är nedsatta på något sätt kan bli lite hängiga vid ruggningen. Kanske tar det lite extra energi att få fram den nya vackra dräkten…

ruggande-honor
Rova ser rätt tovig ut nu. Hon skulle egentligen behövt sin ‘hönssadel’ i sommar eftersom ryggfjädrarna blivit så slitna efter parning. Men jag väntade för att se om det blev värre och det blev det inte så… Och hon hade åtminstone ingen blottad hud så hon fick helt enkelt gå utan. Det är dels det att tupparna varit mycket på henne men det beror också på ruggningen. I år var tupparna lugnare, det var bara Kajsa som behövde sadel i sommar. Hela gänget byter fjädrar nu men på vissa syns det knappt, som på Dora här nedan.

ruggande-hons1
Under ruggning brukar de lägga färre ägg, eller inga alls en period. Förra året la ingen ägg på flera månader, förutom min favoritälskling Stina som fortsatte hela hösten. Tills i slutet av november, den hemska dagen då höken dödade henne. Kommer ihåg att det kändes outhärdligt att hennes rosa ägg låg ensamma kvar där i kylen… Ett av dem från dagen innan. Snyft… Hon var den enda som la rosa ägg så jag visste att det var hennes. Hade sån ångest inför om jag skulle spara ett, lägga dem i en kläckare för att få en ny liten del av Stina, eller bara äta upp dem. Men jag gillar inte idén med att kläcka fram djur i en ‘maskin’. Stackars liten (mamma!)! Vid naturlig ruvning kommunicerar hönan med de små små därinne och skapar tidigt band med sina bebisar, alltså långt innan de är kläckta. Hur är detta möjligt i en maskin? Sen kanske de inte ens var befruktade. Men, det kunde ju också ha blivit en tupp (en till kan vi bara inte ha!) och det kryllar av ‘oönskade’ tuppar på säljsidor, så det kändes inte som något alternativ.

Efter ett tag åt jag upp hennes ägg. Plockade sakta isär det fina rosa skalet medan tårarna rann. Kändes jobbigt, men ändå rätt. Dagen efter hon hade gått bort kom ett vitt ägg (!). Minns att det var det enda den dagen som fick mig att känna mig en smula tacksam. Nu var det inte längre bara rosa ägg i kylen och det kändes mindre tomt på något sätt. Något lättare. Jag vet att hon då och då stal ett av de andras ägg men mest berodde avsaknaden av de andras ägg förstås på ruggningen.

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: