Blogg om höns och lantliv

Sorg

sorg
Jag har förlorat mitt lilla hjärta Stina. Min söta rödbruna lilla tjej. Förstår inte varför man inte kan få ha de man älskar kvar. Den oskyldigaste och mest godhjärtade som finns. Hur kan livet vara så grymt? Hon var verkligen speciell för mig. Hon och jag hade ett särskilt band.

Det hände i lördags. Jag var ute som vanligt på morgonen, hade inte tänkt släppa ut dom i trädgården förrän vi skulle ut igen men eftersom det regnade hela fredagen var de nog rätt uttråkade och rusade därför ut när jag öppnade dörren. Stina först – alltid så ivrig att komma ut. Jag kunde inte med att låta dom vara i hagen, vi skulle ju ändå snart ut. Vi åt frukost, med dem harmoniskt gåendes utanför köksfönstret. En glad morgon, fulla av energi och lust att gå ut och jobba flera timmar på staketet, med hönsen omkring oss. Jag gick sen ut snabbt och tittade till dem, var sen inne en kort stund för att komma i ordning och ta på jobbarkläder. Magnus hörde då att de skrek och såg genom fönstret flocken rusandes in i hönshuset. Han sprang ut och kollade till dem, stängde om dom och sprang runt huset och såg Stina ligga där… Slagen av höken. Fruktansvärt. Såg ut att ha gått fort. Vi har senaste tiden varit så fokuserade på minken som härjat i området och på lösa hundar som ibland kommer förbi ängen. Trodde verkligen inte detta skulle hända. Både för att det var så kort stund, att jag aldrig sett hök här, att hönsen är stora och duktiga på att varna och att vi har träd och lite gömslen. De var duktiga också, och snabba in men Stina håller sig inte alltid med flocken… Hon har antagligen gått där intill huset alldeles själv, i sin egen värld som hon brukade, just där det är mer öppet.

Känns inte alls detsamma med flocken nu. Annorlunda, overkligt, sorgligt och tomt. Det gör så ont att jag inte lyckades skydda henne. Tänker på henne hela tiden.

Single Post Navigation

3 thoughts on “Sorg

  1. Det är alltid dom som är mest tama som höken tar…det är sååå trist! Lider verkligen med dig! Min dotter hade en alldeles tam höna hon döpte till Britta. Britta satt alltid på axeln och var hur tam som helst. Det var som du beskriver, vi hade varit ute exakt hela dagen och bara inne en kortis när jag såg denna stora best sitta på gräsmattan och mumsa. och givetvis på Britta. Av alla hönor så tog den dotterns tama Britta. Det var sååå tråkigt! sänder er en stor bamsekram!

  2. Grace Jensen on said:

    Det är så sorgligt men jag hoppas så att ni kommer igenom det här.
    Ni har fortfarande en så fin flock – fast med en saknad.
    hälsning, Grace.

  3. Tack till er båda.
    Usch så hemskt för Britta, och för din dotter att uppleva. Undrar varför de tama oftare drabbas. Känns så orättvist, man gillar förstås alla och vill dem väl men så är det ofta en favorit man fått en speciell kontakt med som man ömmar mer för och älskar, det bara blir så. Kanske är de tama lättare byten eftersom de är mer orädda, eller jag vet inte. Min lilla Stina gick ofta för sig själv, helt inne i sitt – lugn och godtrogen, krafsandes och pickandes. Inte så styrd av flocken, därför har hon nog inte hört deras varningar.
    Vi kämpar på, fast jag saknar henne så. Hon var så speciell på många sätt och så underbart snäll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: